Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 VID HEMMETS HARD.
lös. Till honom ställer jag min gång, för att få
låna hans glasögon. Han var vid dåligt lynne,
när jag anlände, och tog emot mig mycket kallt.
När jag rätt tänker på saken, så minnes jag, att
han ofta gör på samma sätt. Men jag låter mig
icke afskräckas, utan omtalar rätt fram mittärende.
Han småler misstroget emot mig, liksom afunda-
des han mig den röda, friska färgen på mina kin-
der och min helsa föröfrigt, för att icke säga
sjelfva luften jag inandas. Jag frågar honom än
en gång och tillägger för effektens skull, att en så
framstående person som han säkert hade sina eg-
na glasögon. Nu kommo de fram. Det var med
och gamla. De blefvo dock alla stora, när jag
tänkt på dem en stund. Mitt hem, som jag förut
tyckte var så trefligt och inbjudande, blef gam-
malt och tråkigt som en öken. Min hustru fann
jag vara elak och otacksam, fastän jag förut så otta
sagt, att hon var helt nära en engel. Barnen voro
stygga, tjenarne lata och liknöjda. Jag såg ut
genom fönstret. Jag har snälla grannar. En af
dem kom och gick förbi. I dag blef jag genast
ond, när jag fick se honom. Han såg så glad och
lycklig ut. Det var det, som retade mignrOoc
så tänkte jag på, huru godt han hade det emot
mig, huru allting lyckades för honom och huru
)
Rev. K. H. Elmström, Minneapolis, Minn.
ett uttrycksfullt leende jag fick låna dem. Jag
förstod efteråt bättre hvad det leendet innebar.
Alltnog, nu hade jag ett par nya glasögon. Med
tanken på mina förra missöden beslöt jag att för-
söka dessa glasögon inomhus, innan jag företog
mig att visa mig med dem på gatan. Efteråt
var jag mycket tacksam härför. Jag satte alltså
på dem och började se mig omkring. Dessa voro
hvarken kortsynta eller långsynta, men de gåfvo
en underlig färg åt allting. Färgen var gröngul.
Jag blef snart underlig till mods. Mörka, dystra
tankar uppstodo i min själ. Jag mindes alla möj-
liga oförrätter, som jag lidit, små och stora, nya
allting misslyckades för mig, Jag kom att se på
mina händer. Hu, så gula! Jag gick till spegeln,
o, hvad jag såg eländig ut! Nu var jag sjuk till
råga på allt annat elände. Annat folk är friskt.
Jag är sjuk och olycklig. Så der satt jag och fun-
derade länge. Det blef allt värre. Jag vet icke
hvad slut det tagit, om icke min hustru, som
trodde, att jag satt och sof i gungstolen och som
föröfrigt riktigt hatade de der fula glasögonen,
hade smugit sig bakom mig och varsamt, men
säkert, ryckt dem undan. Jag blef först ond;
kantänka, men när jag såg hennes solglada le-
ende och hörde barnens joller i rummet intill, och
ra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
