Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
stor. Han har glasögon, han talar och ser som ingen
annan. Jag skall fråga honom om hans glasögon.
Alltså klädde jag mig i helgdagskläder och gick
till prestgården. Der satt min gamle lärare. OO,
huru älsklig han såg ut. Jag kan icke beskrifva
det uttryck af stilla frid och vis förtröstan, som
hvilade öfver hansianletesköDetivamn en ifridens
man, en af fridstiftarne härnere 1 stridens land.
Han hade länge varit min faderlige vän. Jag
älskade och högaktade honom på samma gång.
De grå lockarne, den musikaliska rösten skall jag
aldrig glömma.
Han bad mig sitta ned. Jag lydde, och om-
talade snart nog mitt ärende. Han åhörde mig
tåligt, smålog då och då så godt, när jag omtalade
mina missöden, såg allvarsam ut dessemellan,
och tog slutligen till ordet.
Min vän, sade han, ditt ärende är vigtigare än
du tror, kanhända. Att finna de rätta glasögo-
nen är en lifsvigtig sak. Skolgossar leka med
frågan och flickorna se stolta ut öfver sina glas-
ögon, men de fleste hafva gjort ett dåligt val.
Jag är glad, att du icke ännu är belåten. Detvar
snällt, att du kom och frågade din lärare till råds.
Det är så sällan någon af de unga numera gör
det, derför blef jag glad, när du kom. Jag kan
med godt samvete rekommendera mina egna
glasögon till dig. De hafva följt mig från min
tidiga ungdom. De äro mig kärare 1 dag än nå-
gonsin förr. De hafva varit mera värda för mig
än någon annan egendom. De hafva hållit mig
1 ödmjukhet i medgången och tröstat min själ i
motgången. Och nu sitter jag ofta på aftonstun-
den och ser mot himmelen med dessa mina glas-
ögon. Ack, om du visste, huru klart och vänligt
stjernorna blicka mot mig, huru mitt hjerta fylles
af en oemotståndlig hemlängtan, af salig håg-
komst af den som gått före mig ditupp. Och då
blir det så ljuft och fridfullt derinne i mitt gamla
hjerta. Jag sitter "och väntar: möjd rock slad:
Snart kommer mitt hembud, och då far jag med
fröjd åstad, men till dess behåller jag mina glas-
ögon. Han slutade. Hans ögon visade att han
talat sant. Hans blick hvilade på mig så kärleks-
fullt, och detta gjorde, att jag på länge ingenting
kunde säga. Detvar väl kanske de rätta glas-
ögonen jag funnit till slut ändå, tänkte jag.
VID HEMMETS HÄRD.
Nu talar han igen: Mina glasögon heta trons
ögon. Du får icke låna mina, ty jag behöfver
dem sjelf, men du vet kanske hvar äfven du kan
få ett par. Jag förstod honom, steg straxt upp
och tog farväl. ;
Jag fick genom Guds stora barmhertighet ett
par af dessa utmärkta trons glasögon. Aldrig
glömmer jag den dagen. Det var helt andra
ögon, än dem jag försökt förut. De gåfvo ock en
helt annan färg åt allting, än när jag såg ut i verl-
den utan dem. Den första känslan var en obe-
skriflig rikedom af lycka och frid. Jag såg ut ge-
nom tidsåldrarne och märkte huru allt samlade
sig omkring undret på Golgatha. Det gaf mig
frid och lättnad. Jag kände mig dervid så ung
och så stark som aldrig förr. Det såg ut, som
om himmelen var så nära. Jag såg silfverman-
teln igen, men den såg långt härligare ut än förra
gången. Jag såg diket, det var djupare, tyckte
jag, än förr. Men tummen och lysmasken hann
jag ej tänka på, ty nu var det så ljust både utan
och innan. Hela lifvet fick en annan färg. Jag
var så glad och belåten. Jag var så tacksam mot
min lärare, som gifvit mig ett så godt råd, och
trons ögon ville jag ej utbyta mot något i verl-
den, ty när jag ser genom dem riktigt stadigt in
i framtiden, så skådar jag ock på andra sidan för-
låten, och det är ändå bäst af alltsammans. Så
har jag de aldra bästa glasögon, fastän jag slip-
per begagna några af den vanliga sorten.
Vänner, den sanna kristendomen är botemed-
let mot tidens onda, mot ditt och mittfonda!
Jesu Kristi kärlek, 1 evangelium uppenbarad, är
det rätta lifselexiret. Kärleken är odödlig. Jesu
Kristi kärlek allra mest. I ljuset af Guds kär-
leks uppenbarelse finna vi lösningen på tidens
och evighetens stora problem, problem som plå-
gat mången rik och varm menniskosjäl nästan till
döds. Kristus är svaret på tidsåldrarnes suckan,
på vår tids suckan, på din och min stuckan wi
Honom få vi lust och kraft att lefva och sedan
också att dö. Fan ger oss ett mål att lefva för,
värdt vårt arbete och våra lidanden.
Trons öga är de bästa glasögon som någonsin
begagnats. Lycklig den, som har dem. Lycklig
dem, som icke har dem, ty han kan få dem, om
han skyndar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
