- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
344

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

344 VID HEMMETS HÄRD.

fader, älskad, högaktad, trodd och ansedd af
dem alla. Som pastor, lärare och författare har
han uträttat tre mäns arbete och blifvit af Gud
rikligen välsignad på alla områden. Men ensam
skulle han ofta stått rådvill. Gud har mer än
en gång ställt två och två tillsammans på histo-
riens vigtiga poster. .Så ock här. Erland Carls-
son har varit den praktiske, energiske, okuflige,
klarsynte man, som mer än någon annan gifvit
kraft och hållning åt synodens företag under så
många år. Ännu synes ingen efterträdare till
någon af dessa präktiga män, som varit så väl
och lämpligt utrustade för sina särskilda värf.
Frid öfver deras ålderdom, öfver deras återstå-
ende år bland oss, och må vi alla genom värdig
efterföljd säga dem och deras himmelske mästare
ett hjertligt tack för hvad de varit och uträttat.
Bland äldre lekmän, som ofta stått och synts vid
dessas sida, må nämnas de aktningsvärda män-
nen:rGustajohlnson IReteri(ColsethtJörEENNT
strand, CC: G: Thulin och Nelson tChesten ste
mäktiga yngre krafter nu äro i verksamhet, känna
vi alla, och dem tillönskas den framgång och
lycka, som kännetecknat våra fäders verk ibland
OSS.

Det stora läroverket i Rock Island erkänner
qvinnans rätt till uppfostran, och tvänne unga
damer, hvilka besynnerligt nog båda kommo dit
från Lindsborg, Kans., hafva aflagt hederlig stu-
dentexamen vid Augustana College. Jag var
med, då den ena af dem höll tal, och jag kan
verkligen icke undlåta att här meddela ett utdrag
af det samma, ty det wisar bland annat hur
sant svensk och poetisk en svensk-amerikansk
qvinna är.

"Aldrig hafva de elegiska tonerna från Malm-
ströms lyra klingat mera ljuft och behagligt än i
dikten ’"Angelika”. Någon har om Böttiger
sagt, att "allt, hvad svenska språket eger af skär
och blid harmoni, af silfverklang och flöjtton, för-
stod han att framlocka ur sin lyra”. Vi skulle
vilja tillämpa just detta uttryck på Malmström,
sådan vi lära känna honom i denna elegi. Vid

läsandet af den samma förekommer det oss, som
om skalden lyckats välja de mjukaste och mest
melodiska ord, svenskan har att uppvisa, liksom
hade han varit rädd, att ett enda missljud kunde
störa den bortgågna i hennes ’"’ljufliga evighets-
dröm.” I ’"Angelika” förmäler sig dikten med
musiken. Men skalden är icke blott mästare i
tonkonsten; han är det äfven i plastisk konst.
Med förtjusande behag upprullar han i detta
skaldestycke för vår fantasi den ena taflan efter
den andra. Ja, hela dikten förekommer oss så-
som ett galleri, fullt af de skönaste, mest till-
talande bilder. Låtom oss betrakta några af de
förnämsta bland dessa!

Den första är en liten nätt tafla, må hända i
vårt tycke litet för hvardaglig.: ” Men vilskola
finna, att hon ej saknar sin poesi. På ängen un-
der den stora, lummiga linden leka tvänne barn,
en gosse och en flicka. Den lilla flickan synes
oss vara sjeifva glädjen, men på samma gång är
det en blidhet i hela hennes väsen, som gör, att
vi genast känna oss dragna till henne. Den lille
gossen deremot är sjelfva allvaret. Han före-
kommer oss nästan litet för mycket filosofisk för
att vara så liten. Han deltager ej sjelf utleken
utan ser på, huru den lilla flickan roar sig. Nu
har hon stält till något riktigt roligt. Hon har
anordnat ett kafferep åt sina dockor, och hålla
dessa som bäst på att förse sig med, hvad huset
förmår. Men medan den lilla flickan har dukat
bordet, har hennes kamrat ej heller varit overk-
sam. Han håller en blyertspenna i :ena handen
och en papperslapp i den andra. Vi vilja smyga
oss att se, hvad som står på papperet. Ja så,
så liten och redan poet! Fan har ju börjatien
dikt, hvari den lilla flickan är hjeltinnan och han
sjelf hjelten. Vi vilja ej längre störa dem i de-
ras lek och lemna dem således, men spå på sam-
ma gång, att den lille gossen blir en stor skald
med tiden. Konstnären har förklarat bildens
betydelse genom följande ord:

<eMins du din barndom ännu, O! mins du i lindarnas
skugga
lekarnes lätta behag, fröjdernas hviskande språk?”

Nästa bild visar oss en scen, ganska mycket
olik den föregående. I ett stort rum medie
hemtrefligt utseende ligger en ung flicka döende.
Hennes anhöriga stå gråtande omkring hennes

SER AAA

ROD

kare

SEAN

SA Sr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free