Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIEL OIBERTTIELTS:
" Allt detta hade han tänkt på den morgonen,
när han skref annonsen om "’en stilla, gammal
man, som önskade hyra ett rum hos en familj
utan barn”. Och huru hade han icke räknat tim-
marne tills de kommo, dessa menniskor, som
icke hade barn, men önskade en stadig hyres-
gäst. Det hade varit en tid full af spänning för
den gamle opraktiske lärde.
Der kommo många, men ingen af dem hade
billiga rum, och deras ansigten stämde honom
icke heller till deras fördel. Men så hörde han
en sakta knackning på dörren, just som han bör-
jade förlora modet; och vid hans barska, ’’stig
in!” öppnades dörren sakta, och en fattig, men
snyggt klädd qvinna tillbjöd ett litet rum för en
stilla hyresgäst. Och han visste icke hur det
367
bryta upp, men det vemodiga uttrycket i hans
ögon kom icke derifrån; det kom af tanken på
ungdomstiden, då för hans hjerta hägrade det
sköna hopp, som aldrig skulle blifva verklighet.
Han satt i gungstolen och låt den häftigt gå
fram och tillbaka, som ville han jaga bort sina
tankar. Men de kommo igen — det är under-
ligt med sådana der gamla minnen. Hade hans
ungdomsdröm blifvit verklighet, så hade han för-
visso icke blifvit den gamle besynnerlige, vresige
gubbe, som han nu var — han, hvilkens hjerta
en gång slog så varmt. Hvad /oz var vacker
och god! Hon skulle säkert ha jagat bort de
mörka tankarne och upplifvat det tunga sinnet.
Men — ’’föräldrarne visste bättre sin dotters väl.”
Det var den gamla historien: en fattig student,
Pastor L. G. Abrahamson, Chicago, Il.
kom sig — allt nog, han bestämde sig för rum-
met med detsamma, utan prut. Det måste sä-
kert ha varit derför, att den fattiga qvinnan hade
ett par ögon, hvilka liknade ett annat par, som
han studom såg i drömmen, ett par ögon, som
kallade till Hf en aldrig förgäten tid från hans
ungdomsdagar, innan hjertat blef hårdt, innan
chans bättre jag” kröp in i ett skal som en snigel.
Som sagdt, han tog rummet utan att pruta; och
hvad ännu underligare var, han glömde totalt att
fråga efter hufvudvilkoret: "inga barn?” Men,
tänkte han sedan, det föll af sig sjelft, det stod ju
i annonsen.
Det var nu sista aftonen i det gamla hemmet,
men han var icke så bedröfvad deröfver som han
hade väntat. Visst kändes det litet underligt att
som endast i framtiden har ett hem att bjuda
den han älskar, och dertill blott ett fattigt hem.
Och så fick han veta, att hans kärlek var hopp-
lös, och att en 7z& friare redan anmält sig. ’Det
skulle icke så vara!”
Så kastade han sig öfver sina böcker; han läste
mången gång hela nätter igenom för att få bort
tankarne, och till slut Ayttades kärleken öfver till
hans nya ’lamma”, vetenskapen och studierna.
Han intalade sig sjelf, att hans första kärlek blott
var en ungdomsdårskap, ja, att hvad som kallas
zärlek blott är en inbillning, en dumhet, ’’den
sista af barnsjukdomarne”. Nu deremot hade
han funnit ’’det reela i lifvet”; han hade vunnit
anseende och namn, och dertill förtjenade han ju
pengar, mycket pengar. Och då han icke gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
