- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
372

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sh3

hennes namn, som han der hade läst, skrifvet
med hennes egen stil. Ellen Westerberg stod
det. Boken hade varit hennes.

Den lilla stod alldeles förvånad.

«Hvarför gråter du?” frågade hon vänligt och
klappade honom på kinden med sin lilla mjuka
hand; ’du skall nog få den. Jag skall fråga
mamma så fort hon kommer från kyrkan, och jag
är säker på, att hon gifver dig den.”

«Tack skall du ha, du kära lilla barn; en kä-
rare gåfva kunde jag aldrig få.”

«Så glad du är åt Guds ord, du också,” sade
den lilla trovärdigt; ’jag visste nog, att du skulle
lasantden:u

jaäTrrdenFhantbibelngar jag glad, i denna
skall jag läsa till min sista stund,” sade den lärde
för sig sjelf, i det han lade handen på boken.

Den lärde fick boken och han höll sitt löfte.
Han läste i den hvarje dag, och så småningom
blef den honom kär, icke blott för namnets skull,
utan ännu kärare för det lifvets ord den gömde.
Den gamle, underlige mannen blef som ett litet
barn igen — så glad och fri, som han aldrig hade
Varit förr.

När den lillas moder dog, tog den gamle
Amy till sig; de läste tillsammans, de lekte till-
sammans; och när söndagen kom och klockorna
kallade till Herrens hus, då kallade de icke för-
gäfves på den gamle lärde och hans kära Amy.

Den gamle lärde Ernst Mejer hade också
blifvit en af ’vår Herres små”.

Men så underligt det är, att alla vår Herres
barn äro små !

Enkel, som berättelsen var, rördes man märk-
bart af densamma. O, hvad de barnen lätt hitta
vägen till våra hjertan! Sedan läsningen afslu-
tats, satte sig en af de yngre fruarne vid kam-
marorgeln och så sjöngs den ena trefliga sången
efter den andra ur ’"Hemåt”, en sångbok, som i
den trakten mycket älskades. Man sjöngi stäm-
mor, och det lät verkligen bra. Låt sången all-
tid klinga friskt j svensk-amerikanska hem, ty

QenA

— 6)

GON

VID HEMMETS HÄRD.

fridens englar bo gerna, der man sjunger mycket :
och af hjertat.

Nu skulle det drickas kaffe. Bordet dignade
åter af allehanda goda anrättningar.: Man åt ock
med berömvärd aptit, ehuru den stora middagen
nog gjort sitt till att dämpa äfven en svensk mat-
last. Samtalet” var friskt’och godt t-fo=rmmNen
smula skämtsamt. Minuterna gingo fort. Snart
böjdes hufvud och hjertan till Gud, som gifver
allt godt.

Vid andra bordet åto nu, som vid middagen,
barnen och de yngre under gladt glam. De hade
haft roligt hela eftermiddagen med dockor och
leksaker, som julgubben delat ut med frikostig
hand. För dem hade tiden varit alltiförskor
Det är den alltid, när man är ung och glad och
frisk:

Det qvällnade. Nu måste man brytagupps
Dessförinnan samlades alla 1 förmaket och an-
gränsande rum. Pastorn läste ett stycke ur bi-
beln, sade några ord med anledning af det lästa,
och bad Gud om hans välsignelse för dem alla.
Så sjöngs af alla gemensamt.

O Jesu, blif när oss, blif när oss allt fort
Och sköt oss och bär oss som alltid du gjort.

Solen sjönk sakta bakom vesterns kullar. Vin=
terqvällens prakt bredde sig öfver den vackra
dalen. I raskt traf bar det af från Johan Peters
gård, der man tillbragt en angenäm dag. Kala-
set var trefligt. Det är rätt och tillbörligt att vän-
ner få träffas, samspråka, byta tankar och hvila
något litet. Vi hafva ett alltför brådskande lif i
Amerika, vi måste ändra oss, taga ledigt emel-
lanåt på ett förståndigt sätt och låta kropp och
själ hvila ut. Vi böra lära oss att samtala trefligt,
nöjsamt och till vår gemensamma nytta. Är det
något, som vi svenskar i Amerika ej kunna, så är
det konsten att samtala. I der stycket aroma
allmänhet riktiga stackare. Reform, reform!

Men Johan Peter i Sveadal mår fortfarande
godt i sitt trefliga, gästfria hem, och der komma
säkert ännu många julkalas att hållas till allas
vår gemensamma fröjd.

-

ee og
JA

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free