Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu voro vi litet muntra alla tre, vi talade om skogen,
skidföret och älgarna, och så frågade vi Jonas, om
han hade någon »von» (kunskap) om björnar. »Du
vågar väl kanske inte gå på dem», sade Anders
skämtsamt.
»Ja nog går jag», sade Jonas, »men hade du varit
med så pass som jag, så tänker jag du icke gick ur
stugan».
»Hå!» sade Anders, »icke har björn varit farlig vid
dig, efter du nu sitter här och tar dig en rök».
»Har han inte»! sa Jonas ganska lugnt. »Vänta
du, skall du få höra. Då vart både Anders och jag
glada och Anders frågade, om inte gumman kunde
ställa om, så vi fingo oss en »kläm» (kaffe och
bränvin). »Jo då, det skulle gå kvickt», sade gumman.
Men Jonas var nu i farten och började berätta:
»Det var några år sedan, strax efter midsommar,
som jag kom strykande till och utmed Tåsborn.
Jag tänkte ta mig litet fisk, men fann att där var
någon före mig, som slagit sig ned i kojan där. Det
var Åkergubben, som ni känner. Han hade rustat
sig dit för ett par veckor, men hade fått värk i ena
näfven, så han hade svårt för att sköta näten.
»Du kan gärna stanna här och hjälpa mig Jonas till
slåttern börjar», sade han, »vi få nog fisk åt både dig
och mig».
Åh, tänkte jag, fiskar det dåligt, så går jag till
Femtsjön, och därmed slog jag mig till hos gubben.
Så var det en dag det blåste just på skarpen, och
vi kunde icke komma ut på sjön. Då tog jag fatt
bössan och strök af uppåt Valen (Limavalen, en
fjällartad bergshöjd) under förhoppning att få tag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
