Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
svår att upptäcka, när den står stilla i en tät
ungskog. Så är likväl förhållandet, och intet visar
bättre huru väl inpassad älgen är i våra barrskogars
ram. Att älgtjuren är större än kon är allmänt
bekant likasom att kon saknar horn.
Endast svårigheten att upptäcka älgen i
skogarnes dunkel torde under vildens första tid i vårt
land hafva afhållit honom från att mera verksamt
uppsöka älgarna, då han förutom dem hade flera
mera åtkomliga djur att tillgå.
Antagligen föll dock en hel del för vildens pilar,
och äfven för hans spjut, sedan han fått hunden till
hjälpare, ty en viss tid af året hvarken flyr eller
viker älgtjuren för hunden, och icke heller alltid för
människan, hvarför spjutet nog kom till
användning.
I förhållande till björnen torde helt säkert älgen
under långliga tider haft mera ro i våra marker,
men hans tid kom nog, om ej förr då vilden blifvit
en bofast man, begåfvad med utvecklad tanke och
erfarenhet. Genom denna kände han älgens både
skarpa lukt och hörsel, vaksamhet och snabbhet.
Man måste utfinna andra medel, än hvad som hittills
begagnats, och dem fann han genom att utspana
älgarnes vägar till och ifrån deras betes- och
samlingsplatser.
På älgarnes vana att begagna samma vägar,
byggde han sin plan att åtkomma dem. En djup
grop gräfdes i marken där vägen gick fram, och
öfver denna lades afkvistade käppar och
därofvanpå kvistar, ljung, mossa m. m. Allt gjordes så lika
med marken som ske kunde, och så sättes stäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
