Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sysselsättningar förr och nu. Av Yoane Nlamba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Krig. De gamla älskade fejder. De ville regera,
och därför rådde alltid stor fiendskap byarna
emellan. Det behövdes blott en helt ringa orsak för
att begynna strid. Så småningom vunno de
mäktigare hövdingarna Över andra, som de sålunda
gjorde till sina underlydande. Dessa stora
hövdingar betraktades sedan nästan som gudar.
Genom de mäktiga hövdingarnas försorg
tillkommo så vissa lagar, såsom följande:
Ingen finge döda en annan, utan att orsaken
därtill var känd av de styrande. Brott häremot
straffades med döden, ty den skyldige visade
vanvördnad mot hövdingens bud.
Om någon var skyldig en annan och icke
betalade vid anmodan, skulle saken anmälas för de
styrande. Dessa skulle då bestämma skuldens
storlek och sedan tvinga den skyldige att betala. Skulle
denne dock vara fattig och ingenting ha att betala
med, så skulle han säljas, han och hans egendom,
och såmedelst skaffa medel att betala med. Skulle
han neka att lyda den, som köpt honom för varor,
skulle han säljas på nytt till någon annan eller
dödas.
Var och en som lägrade en annans hustru, skulle
betala i enlighet med vad genom rättegång
bestämdes, men om någon begick horsbrott med en kvinna,
som tillhörde en, som redan börjat betala för henne
för att gifta sig med henne, skulle han dödas.
Om någon i elakhet dödade en annan, så skulle
mördaren »planteras» levande på marknaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
