- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
511

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Befallningsmans begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

oumbärlig man är än att flytta. Mer än en av dem som
nu satt som fruar till socknens pampar, hade blivit gifta
genom en så enkel åtgärd.

Livia stod på post i sin svarta klänning, sitt vita
förkläde och den vita mössan. Det var skönt att bilar och
skjutsar med middagsgäster nu äntligen körde upp, ty de
här timmarna då alla som kunde farit till kyrkan, hade
känts outhärdligt långa. Ingenting hade hon haft att göra,
så hon hade suttit inne hos frun och sagt hundra gånger:
mycket vacker klocka, alldeles för fin för Adel.

Roda kom och ställde sig bredvid henne.

— Du ska se att allt reder sig, sade hon.

— Varenda en som är bjuden kommer, svarade Livia.
När de är färdiga i köket, ger jag Roda en vink, så kan
Roda gå till kyrkoherden och be honom ta upp
bordspsalmen. Han ska ju sjunga så bra, så folk vill gärna höra
honom, säger kokfrun.

Roda och Livia insåg snart att de alldeles i onödan lagt
ner så mycken möda på att duka vackert.
Änkeprostin-nan Elmén sade några vänliga ord därom, men de övriga
gästerna distraherades av de läckerheter som redan stod
framme på smörgåsbordet, eller också begrundade de
glasen vid kuverten. Andra glömde allt för anblicken av
agronomen som hade sin vackre lille son till passopp eller
tittade på de nya svarta klänningar som fru Alma
Andersson i Smalsjö hade sytt för tillfället. Sedan stirrade de
på Livia när hon kom in med sin stab som bar den varma
maten. — Jag begriper inte, tänkte hon, varför de ska
glo så på mig, då vi har ett sådant smörgåsbord.

— Vad ska jag ta för psalm? frågade kyrkoherden.

Det hade Roda ingen aning om. Hon såg sig frågande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free