Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hederlige väfvaren i Korinth (1878) Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEDERLIGE VÄFVAREN I KORINTH. 165
voro usla jordkrypande varelser, som af skaparen voro
ämnade att suga ramarna och andas skogsluft för sitt
bröst, men icke att inandas den himmelska etern. Detta
var dock icke det värsta. Han hade kämpat för den
största bland idéer: framåtskridandets, och aldrig
hade han trott, att han bland de himmelska väsendena,
som strålade honom till mötes i stjärneglans, skulle
få syn på en kolossal kräfta. Det var denna syn, som
så upprörde hans invärtes människa, att han kände
sig sjösjuk och, lutande sig ut öfver vagnskarmen,
fick svindel och föll på hufvudet i en flod. Ovidius
företog sig att skildra denna färd; och sedan ville
vår hjälte, att Ovidius icke skulle läsas i skolorna
och inte gärna någon annan latinsk författare heller,
för moralitetens skull.
Vår Criticus hade också utfört andra storverk, som
lyckats bättre. Han hade varit nästan allting utom
byggmästare. Dock hade han befattat sig äfven med
byggnader ja, med en af de allra största. Det var
icke han som utdömde Babels torn; tvärt om, han hade
väntat sig något stort af det byggnadsföretaget; men
sedan det blifvit ogilladt, tog han dess nedrifvande
på entreprenad, och det för ett så billigt pris,
att alla storligen förvånades. Saken var, att han af
Tubalkain hade ärft en tand, som allas vår moder Eva
på sin ålderdom låtit denne mästersmed utdraga för
tandvärks skull. Det var den hörntand, med hvilken
hon allra först hade bitit i den förbjudna frukten,
men som nu genom tidens inverkan blifvit hvass som
en syl. Med den kunde man som ingenting peta sönder
ett marmorblock, och hon kallades också, för sin
tidsenlighets skull, tidens tand. Så gick det arbetet
lätt och utan mycken arbetsomkostnad. Dessutom tänkte
vår hjälte: hvad jag förlorar på detta arbetet,
det vinner jag igen på grammatikor och läseböcker
för skolungdom; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
