Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA, DET FÖRSTÅR JAG
Larsson dansade med Ebon. Han såg på henne
och tyckte sig dansa rätt in i en gyllene sol. Snart
föll en vit sommarskymning. Men ingen tänkte
på att gå hem mer än de äldre som togo barnen
med sig och troppade av.
Det blev ett besynnerligt sagolikt skimmer där
inne i den svartnade logen, som om dolda lampor
varit instuckna under höet och mellan grova
bjälkar. Där var en lukt av hö och varma människor.
Dammet virvlades upp av de många dansande
fötterna och blev ett silverglänsande stoft som
duggade genom luften.
Ladugårdskarlen spelade. Det var som om han
fått ett mänskligt väsen mellan sina händer som
än skrek och skrattade, än trånade och sjöng
melankoliskt och älskogskrankt. Ja, ibland lät det
som om alla skogens och ladugårdens djur ropat.
Då stannade de dansande och höllo skrattande
för öronen.
— Tyst, vi bli ju tokiga, skrek en grann flicka
som hölls om livet av sin fästman.
Bredvid sig hade ladugårdskarlen en literbutelj
som han läskade sig med i pauserna. Andra
kommo till och bjödos frikostigt. Snart tog också
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
