Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En episod ur secessionskriget. Ingeniör Cyrus Smith. Gideon Spilett. Negern Nab. Matrosen Pencroff. Den unga Harbert. Ett oväntadt förslag. “I afton klockan 10!“ Afresa i stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottagas. Såsom man finner, var det således fem djerfva
menniskor, som ämnade kasta sig ut i stormen, i full orkan!
Nej, orkanen saktade sig icke, och hvarken Jonathan
Forster eller hans följeslagare kunde tänka på att trotsa
den i denna bräckliga gondol. Dagen var förfärlig.
Ingeniören fruktade blott en sak — att den med rep
fasthållna ballongen, hvilken af stormen nedtrycktes mot
marken, skulle slitas i tusen stycken. I flera timmar
ströfvade han omkring på det nästan folktomma torget,
ängsligt betraktande ballongen. Pencroff å sin sida gjorde
likaledes, med händerna i fickorna och gäspande tidt och
ofta, såsom en person, den der ej vet, hvarmed han skall
döda tiden, men äfven han plågad af fruktan, att ballongen
skulle gå sönder eller kanske slita af tågen och
försvinna i rymden.
Aftonen inbröt. Natten var mycket mörk. Tjocka
dimmor ströko såsom moln utefter marken. Ett snöblandadt
regn föll, och det var kallt. Ett slags töcken låg
och tryckte på Richmond. Det föreföll, som om den
våldsamma stormen hade åvägabragt liksom ett stillestånd
mellan belägrarena och de belägrade samt kanonerna
tystnat för orkanens skräckinjagande dån. Stadens gator
voro öfvergifna. Man hade till och med ej ansett det
behöfligt att under detta förfärliga väder bevaka det torg,
på hvars midt ballongen kastades af och an. Allt
gynnade tydligen fångarnas flykt; men denna flykt midt ibland
de lössläppta vindarna! ...
— Fördömda oväder! — utbrast Pencroff, i det
han genom ett slag med knytnäfven tryckte fast sin hatt,
som stormen gjorde hans hufvud stridig. — Bah, det skall
väl också få ett slut en gång!
Klockan half 10 smögo sig Cyrus Smith och hans
följeslagare från olika håll till torget, som var insvept i
djupt mörker, alldenstund gasen i lyktorna släckts af
blåsten. Man såg ej ens den ofantliga ballongen, som låg
nästan helt och hållet nedslagen mot marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
