Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Klockan 5 på e. m. Den saknade. Nabs förtviflan. Efterforskningar mot norr. Holmen. En natt af ångest. Morgondimman. Landet visar sig. Nab simmar öfver. Öfvervadning af sundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träd, hvilka bildade en skog, så långt blicken kunde nå.
Denna grönska vederqvickte det vid granitväggens sträfva
linier utledsna ögat.
Långt bort i bakgrunden och öfver platån, i rigtning
mot nordvest, lyste i solskenet, på ett afstånd af
allra minst sju mil, en hvit bergspets. Det var
snöhättan på ett aflägset berg.
Man kunde alltså icke uttala sig öfver frågan, om
detta land var en ö, eller om det utgjorde en del af en
kontinent; men vid anblicken af de till venster på
hvarandra uppstaplade klipporna, skulle en geolog icke tvekat
att gifva dem vulkaniskt ursprung, ty obestridligen voro
de resultatet af plutoniska krafter.
Gideon Spilett, Pencroff och Harbert observerade
uppmärksamt detta land, der de kanske skulle komma att
lefva långa år, der de kanske skulle dö, om icke ett fartyg
passerade der förbi!
— Nå, hvad säger du, Pencroff? — frågade Harbert.
— Hå, — svarade matrosen, — det kan gå oss bra
eller illa här som öfverallt annorstädes. Vi få se. Men
se, ebben börjar låta känna af sig! Om tre timmar skola
vi försöka vada öfver, och då vi väl äro på andra sidan,
skola vi göra hvad vi kunna för att draga oss ur knipan
och återfinna herr Smith!
Pencroff hade icke misstagit sig i sin förmodan. Då
hafvet tre timmar derefter sjunkit undan, kunde man se
största delen af sanden, som betäckte sundets botten.
Mellan holmen och landet återstod nu icke mer än en
smal vattenränna, hvilken det utan tvifvel skulle vara
lätt att öfvervada.
Mot kl. 10 aftogo derför Gideon Spilett och hans
två följeslagare sina kläder, fäste dem såsom knyten på
hufvudet och vågade sig ut i rännan, hvars djup ej
öfversteg fem fot. Harbert, för hvilken vattnet skulle
hafva varit för djupt, simmade som en fisk och redde
sig förträffligt. Alla tre kommo utan svårighet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
