Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stenborrarna. Floden vid dess mynning. Bostaden. Efterforskningarna fortsättas. Bränsleförrådet. Man inväntar ebben. Uppe på kusten. Vedflotten. Tillbaka till stranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är inte blåmusslor, — invände den unga
Harbert, som uppmärksamt undersökte de vid klipporna
fästa molluskerna, — det är stenborrare.
— Och duga de att äta?
— Ja visst!
— Nå, då äta vi stenborrare!
Matrosen kunde förlita sig på Harbert, ty den unga
gossen var mycket stark i naturalhistorien och hade
alltid omfattat denna vetenskap med verklig lidelse. Hans
fader hade fört honom in på denna väg, i det han låtit
honom åtnjuta undervisning i detta ämne af Bostons
skickligaste lärare, hvilka lifligt intresserade sig för den
läraktiga och arbetsamma gossen. Också skulle hans
kunskaper mer än en gång i framtiden gagna honom och
hans kamrater, och hvad beträffar hans debut nu, så
bedrog han sig icke.
Dessa stenborrare voro aflånga musslor, som sutto
fästa vid klipporna i täta klasar. De tillhörde detta slags
musslor, som borra hål i den hårdaste sten, och deras
skal voro afrundade i båda ändar, en anordning, som ej
förefinnes hos den vanliga blåmusslan.
Pencroff och Harbert gjorde sig ett godt mål af dessa
stenborrare, som sutto der i solskenet med skalen
halföppna. De åto dem, som om de varit ostron, och de funno
dem smaka starkt af peppar, hvilket gjorde, att de ej
kände någon saknad öfver att ej hafva tillgång till
hvarken peppar eller andra kryddor.
För ögonblicket stillades sålunda deras hunger, men
icke deras törst, hvilken tvärtom stegrades, sedan de ätit
dessa af naturen kryddade mollusker. Det gälde således
att finna sött vatten, och det var icke sannolikt, att
sådant skulle fattas i en så kuperad trakt. Sedan Pencroff
och Harbert vidtagit det försigtighetsmåttet att insamla
ett rikt förråd af stenborrare, hvarmed de fylde sina
fickor och näsdukar, begåfvo de sig åter till foten af
höglandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
