Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Anordning af bostaden. Den vigtiga eldfrågan. Tändsticksasken. Man letar på stranden. Korrespondentens och Nabs återkomst. Blott en enda tändsticka! Den sprakande eldbrasan. Den första qvällsvarden. Den första natten på fast mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I samma mån som hafvet vek tillbaka, genomsökte
matrosen alla skrymslena mellan klippblocken, men utan
att finna något. Det var en svår förlust under sådana
förhållanden och för ögonblicket oersättlig.
Pencroff dolde icke den lifliga oro, han kände öfver
sin missräkning. Hans panna lade sig i djupa veck. Han
sade icke ett enda ord. Harbert försökte trösta honom
med den anmärkningen, att tändstickorna efter all
sannolikhet blifvit våta, och att man omöjligen skulle
kunnat begagna sig af dem.
— Ingalunda, min gosse, — svarade matrosen, —
de lågo ju i en kopparask, som slöt väl till. Hvad skola
vi nu taga oss till?
— Säkert hitta vi på något medel att skaffa oss
eld, — sade Harbert. — Herr Smith eller herr Spilett
skola inte stå lika handfallna som vi!
— Ja, — svarade Pencroff, — men till dess skola
vi vara utan eld och våra kamrater vid sin återkomst
finna blott en skral måltid.
— Men, — sade Harbert lifligt, — det är omöjligt,
att de kunna vara utan både fnöske och tändstickor.
— Jag tviflar derpå, — svarade matrosen, skakande
på hufvudet. — För det första röka Nab och herr Smith
inte, och jag befarar, att också herr Spilett kastade sin
tändsticksask öfver bord.
Harbert svarade icke. Förlusten af asken var
tydligen en beklaglig händelse; men den unga gossen
hoppades dock, att man skulle skaffa sig eld på det ena eller
andra sättet. Den erfarnare Pencroff var ej af samma
tanke, ehuru han var en man, som icke bragtes i
förlägenhet hvarken af litet eller mycket. I alla fall
återstod blott ett parti att taga, det att invänta Nabs och
korrespondentens återkomst. Men från den måltid af
hårdkokta ägg, som Pencroff tänkte bjuda dem på, måste
han afstå, och att äta rått kött syntes honom hvarken
för dem eller honom sjelf vara en angenäm utsigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
