Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Cyrus är der. Pencroffs försök. De gnidna trästyckena. Ö eller kontinent? Ingeniörens förslag. På hvilken punkt i Stilla hafvet? Midt i skogen. Pinien. Jagt på en kapybara. Rök, som bådar godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de efter Top, som dansade framför dem i det höga
gräset.
I stället för att hålla sig utefter flodstranden
begåfvo sig jägarna denna gång rakt in i djupa skogen.
De omgåfvos beständigt af samma slags träd, hvilka till
största delen tillhörde barrträdens familj. På vissa
ställen, der dessa barrträd icke stodo så tätt, utan voro
samlade i grupper, hade de uppnått ansenliga dimensioner
och syntes genom sin utveckling antyda, att denna trakt
låg under en högre breddgrad, än ingeniören förmodade.
Några bara fläckar, hvarur uppstucko af tiden frätta
stubbar, voro betäckta med vissna grenar, och der fans
således ett outtömligt bränsleförråd. Sedan man kommit
öfver dessa platser, blef småskogen allt tätare och
småningom nästan ogenomtränglig.
Att taga sig fram bland dessa trädmassor, hvarest
icke fans någon trampad stig, var en ganska kinkig sak.
Derför utmärkte också matrosen vägen genom att här
och der bryta ned grenar, hvilka det icke borde blifva
svårt att sedermera följa. Kanske hade han gjort orätt
i att icke taga kosan uppefter floden, såsom Harbert och
han gjort under deras första utflygt, ty fastän de vandrat
en timme, hade något villebråd ännu icke visat sig.
Medan Top sprang under de lägre grenarna, dref han ej
upp annat än foglar, som man icke kunde komma nära.
Till och med af kurukuerna syntes ej ens en skymt, och
det tycktes, som om Pencroff skulle blifva tvungen att
ännu en gång uppsöka den sumpiga trakt i skogen, der
han med så stor framgång gjort sitt tetras-fiske.
— Hä, Pencroff, — sade Nab i en smula sarkastisk
ton, — är det här allt det der villebrådet, du lofvat min
husbonde, så behöfs det inte stor eld för att steka det!
— Tålamod, Nab, — svarade matrosen, — inte är
det villebråd, som skall fattas oss vid hemkomsten!
— Du har således intet förtroende till herr Smith?
— Jo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
