Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Vid spetsen af käglan. Kraterns inre. Hafvet rundt omkring. Intet land i sigte. Kusten i fogelperspoktiv. Hydrografi och orografi. Är ön bebodd? Bugterna, vikarna, uddarna, floderna m. m. döpas. Lincoln-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och det är? — frågade korrespondenten.
— Att ni inte längre betraktar oss såsom skeppsbrutna,
utan såsom nybyggare, hvilka kommit hit för att
kolonisera.
Cyrus Smith kunde icke annat än le, och matrosens
förslag antogs. Derefter tackade ingeniören sina
kamrater och tillade, att han räknade på deras energi och
på himmelens bistånd.
— Nå väl, så bege vi oss i väg hemåt! — utropade
Pencroff.
— Ett ögonblick, mina vänner! — inföll ingeniören.
— Jag tycker, att vi borde ge ett namn åt denna ö,
liksom åt uddarna, bergen och vattendragen, som vi se
härifrån.
— Mycket bra! — sade korrespondenten. — Det
skulle för framtiden förenkla de instruktioner, som vi
komma att gifva eller följa.
— Det är redan, — återtog matrosen, — något
att kunna säga, hvart man går och hvarifrån man
kommer. Man tycks då åtminstone ha sitt hem någonstädes.
— Spiseln t. ex., — inföll Harbert.
— Rigtigt! — svarade Pencroff. — Det var genast
vigare och alldeles, som om jag hittat på det. Herr Smith,
skola vi ge vår första lägerplats detta namn?
— Ja, Pencroff, efter namnet faller er på läppen.
— Godt! Hvad beträffar de andra, blir det en lätt
sak, — återtog matrosen, som nu var i tagen. — Låtom
oss ge dem namn, såsom Robinson gjorde, han, hvars
historia Harbert mer än en gång läst för mig:
“Försynens vik“, “Kaskelotudden“, “Bedragna hoppets udde!“
— Eller, ännu bättre, — sade Harbert, — herr
Smiths, herr Spiletts, Nabs namn!
— Mitt namn! — utropade Nab, visande sina
bländande hvita tänder.
— Hvarför inte ? — inföll Pencroff. — Port Nab, det
skulle ju låta mycket bra! Och Kap Gideon sedan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
