Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Uren ställas. Pencroff nöjd. Misstänkt rök. Röda åns lopp. Lincoln-öns flora. Dess fauna. Bergsfasanerna. Känguruerna förföljas. Agutin. Grant-sjön. Återkomst till Spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nybyggarna hade kommit öfverens om, att de, utan
att dock behöfva gå tillsammans i tät trupp, ej skulle
aflägsna sig för långt från hvarandra. Helt säkert
bebodde några farliga djur de täta skogarna på ön, och
försigtigheten bjöd att vara på sin vakt. För det mesta
gingo Pencroff, Harbert och Nab förut, med Top i spetsen,
och det förståndiga djuret genomsnokade de minsta
gömslen. Korrespondenten och ingeniören vandrade
tillsammans för sig, Gideon Spilett färdig att anteckna
allting, Cyrus Smith tyst nästan hela tiden och endast då
afvikande från vägen, när han ville taga upp än ett, än
ett annat föremål, ett mineral eller en växt, som han
stoppade i fickan utan att säga något derom.
— Hvad f-n är det han går der och plockar? —
mumlade Pencroff. — Jag må titta hur mycket som
helst, så ser jag ingenting, som det lönar mödan att
bocka sig för.
Framemot kl. 10 vandrade den lilla truppen utför
de sista sluttningarna på Franklins berg. Ännu syntes
öfverallt blott buskar och enstaka träd. Man gick öfver
en gulaktig, med kalk öfverdragen och omkring en mil
lång slätt, hvilken utbredde sig framför skogsbrynet.
Denna slätt, som på somliga ställen var mycket sönderskuren,
var öfversållad med stora block af denna basalt,
som, enligt hvad Bischoff iakttagit, behöfver trehundrafemtio
millioner år för att stelna. Der syntes emellertid
intet spår af lava, ty denna hade företrädesvis utgjutit
sig öfver sluttningarna i norr.
Cyrus Smith trodde sig således utan hinder kunna
uppnå ån, hvilken enligt hans åsigt borde rinna under
träden, i skogsbrynet vid slätten; i detsamma såg han
Harbert plötsligt komma tillbaka, under det att Nab och
matrosen gömde sig bakom klipporna.
— Hvad är det, min gosse? — frågade Gideon
Spilett.
— En rök, — svarade Harbert. — Vi ha sett en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
