Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Bostadsfrågan behandlad ånyo. Pencroffs fantasier. Undersökning norr om Grant-sjön. Platåns norra rand. Stor orm. Södra ändan af sjön. Top orolig. Top ute och simmar. Strid under vattnet. Dugongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de sig vid norra hörnet af granitmuren, der den
öfvergick i de lindriga sluttningar, som upphörde på den
sandiga stranden. Från detta ställe ända till dess yttersta
gräns i vester utgjorde den blott ett slags sluttning, en
massa af sten, jord och sand, som sammanhöllos af
örter, buskar och gräs, med en lutning af endast fyrtiofem
grader, men här och der stack graniten ännu upp i
dagen. Öfver hvarandra syntes träddungar på dess sidor,
som bekläddes af temligen tjockt gräs. Men längre gick
icke växtligheten, och en lång sandslätt, som började
vid foten af sluttningen, sträckte sig ända ned till
hafsstranden.
Icke utan skäl förmodade Cyrus Smith, att det borde
vara åt detta håll, sjön afbördade sitt öfverflödiga
vatten i form af ett vattenfall. Den öfverflödiga
vattenmassa, som tillfördes sjön genom Röda ån, måste hafva
ett aflopp någonstädes. Men denna punkt hade ingeniören
ännu icke funnit på den del af stranden, som han
redan undersökt, d. v. s. från bäckens mynning i vester
ända till Stora Utsigts-platån.
Cyrus Smith föreslog derför sina kamrater, att de
skulle bestiga sluttningen, vid hvilken de nu befunno sig,
och återvända till Spiseln öfver Utsigts-platån, sedan de
undersökt sjöns norra och östra strand.
Förslaget antogs, och inom några minuter hade
Harbert och Nab uppnått öfre platån. Cyrus Smith, Gideon
Spilett och Pencroff följde efter något långsammare.
På tvåhundra stegs afstånd framglittrade mot dem
mellan löfven den solbelysta vattenspegeln. Landskapet
var förtjusande på detta ställe. De i gult skiftande
träden erbjödo genom sin gruppering ögat ett underbart,
skönt skådespel. Några gamla väldiga stammar, som
åren kullstörtat, stucko genom sin svartaktiga bark starkt
af mot gräsmattan. Der kacklade en hel verld af
larmande kakaduor, verkliga spektra med rörelseförmåga,
som hoppade från gren till gren. Man skulle kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
