Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ännu en utflygt till Grant-sjön. Den vägledande strömmen. Cyrus Smiths förslag. Dugongens fett. Användning af svafvelkislagren. Svafveljern. Huru man gör glycerin. Tvålen. Salpetern. Svafvelsyra. Salpetersyra. Det nya fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, — svarade ingeniören, som nu blifvit tankfull.
— Här föreligger något, som jag inte kan fatta.
Men förstår ni ännu, min kära Spilett, huru jag sjelf
blifvit räddad, huru jag blifvit undanryckt vågorna och
kommit öfver sandreflarna? Nej det gör ni inte? Äfven jag
misstänker, att härunder ligger en hemlighet, som vi helt
säkert skola upptäcka en dag. Låtom oss derför söka
komma på det klara med dessa besynnerliga tilldragelser,
men inte säga ett ord derom i våra kamraters närvaro.
Låtom oss bevara våra iakttagelser för oss sjelfva och
fullfölja vår uppgift.
Man vet, att ingeniören ännu ej kunnat upptäcka,
hvar sjön afbördade sitt öfverflödiga vatten, och att han
icke hade sett något spår, som antydde, att den
öfversvämmade sina bräddar; ett aflopp måste således finnas
någonstädes. Cyrus Smith blef derför högst öfverraskad,
då han urskilde en temligen tydlig ström. Han utkastade
några träbitar och såg då, att de togo kosan mot södra
hörnet af sjön. Han följde denna ström, gående på
stranden, och ankom sålunda till södra ändan af sjön.
Der neddrogs vattnet, liksom om det helt plötsligt
stupat ned i några remnor i botten. Cyrus Smith lade
sitt öra intill vattenytan och lyssnade, och då hörde han
mycket tydligt bruset från ett underjordiskt vattenfall.
— Här är det, — sade han, resande sig upp, —
som vattnet har sitt aflopp; här tager det utan tvifvel
vägen till hafvet genom en i granitmassan befintlig gång
med hålor, af hvilka vi skola draga fördel. Godt, jag
skall taga reda derpå!
Ingeniören afskar en lång trädgren och beröfvade
den dess löf, och då han stack ned den i vinkeln mellan
stränderna, upptäckte han, att i bottnen fans ett stort
hål endast en fot under vattenytan. Detta hål var
mynningen till det hittills förgäfves sökta afloppet, och så
stark var strömmen, att grenen rycktes ur ingeniörens
hand och försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
