Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Pencroff tviflar ej längre på något. Grant-sjöns gamla aflopp. En underjordisk nedstigning. Top försvunnen. Den stora hålan. Brunnen. En hemlighet. Man tager till hackan. Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
håla, hvari Top, springande fram och tillbaka, skälde
ursinnigt. Svängande sina facklor, upplyste Pencroff och
Nab de skrofliga granitväggarna, under det Cyrus Smith,
Gideon Spilett och Harbert, med höjda spjut, höllo sig
beredda på allt.
Den ofantliga hålan var tom. Nybyggarna genomströfvade
den i alla rigtningar. Der fans ingenting, ej
ett djur, ej en lefvande varelse! Och dock fortfor Top
att skälla. Hvarken smekningar eller hotelser kunde
bringa honom till tystnad.
— Här måste någonstädes finnas en öppning, hvarigenom
sjöns vatten rann ned i hafvet, — sade ingeniören.
— Ja, — inföll Pencroff, — låtom oss akta oss för
att falla ned i något hål.
— Ditåt, Top, ditåt! — ropade Cyrus Smith.
Sporrad af sin husbondes ord, sprang hunden längst
in i hålan, och der skälde han med fördubbladt ursinne.
Man följde efter Top, och vid skenet från facklorna
syntes mynningen af en verklig brunn, som gapade i
graniten. Säkert hade det förut i hålan nedströmmande
vattnet försvunnit denna väg, men nu funno nybyggarna icke
en sluttande gång, der man kunde taga sig fram, utan en
lodrät brunn, i hvilken det skulle hafva varit omöjligt
att våga sig ned.
Facklorna höllos öfver öppningen. Man såg ingenting.
Cyrus Smith lösgjorde nu en gren ur sin fackla
och släppte ned den i afgrunden. Den brinnande kådan,
hvars lyskraft ökades ännu mera genom grenens fall,
upplyste brunnens inre, men ingenting syntes. Derefter
slocknade lågan med en svag fräsning, som utvisade, att
den kommit i beröring med vatten, d. v. s. hafsytan.
Beräknande den tid, grenen behöft till sitt fall,
uppskattade ingeniören brunnens djup till omkring 30 meter.
Marken i hålan befann sig alltså 30 meter öfver
hafsytan.
— Här ha vi vår bostad, — sade Cyrus Smith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
