Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Regntiden. Klädesfrågan. Säljagt. Ljustillverkning. Inre arbeten i Granite-House. De två broarna. Återkomst från ett besök vid ostronbanken. Hvad Harbert finner i sin ficka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— svarade Pencroff, — och finner jag någonsin ett af
dessa tobaksfrön, som föröka sig med 360,000, så skall
jag inte kasta bort det, det försäkrar jag er. Men
veten I, hvad som nu återstår oss att göra?
— Det återstår oss att plantera detta sädeskorn,
— svarade Harbert.
— Ja, — inföll Gideon Spilett, — och det med alla
de hedersbetygelser, vi äro skyldiga detsamma, ty det
gömmer i sig våra framtida skördar.
— Så vida det slår rot! — utbrast matrosen.
— Det skall slå rot, — svarade Cyrus Smith.
Man räknade den 20 Juni. Det var alltså en lämplig
tid att så detta enda och dyrbara sädeskorn. Till
en början föreslogs, att man skulle sätta det i en kruka;
men efter närmare begrundande beslöt man att mera
öppenhjertigt förlita sig på naturen och anförtro det åt
jorden. Det var också, hvad som gjordes redan samma
dag, och det är öfverflödigt att tillägga, att man vidtog
alla försigtighetsmått, för att resultatet skulle blifva
lyckligt.
Alldenstund det klarnat något, gingo nybyggarna
upp på platån ofvanför Granite-House. Der utvalde de
ett ställe, som var väl skyddadt mot blåsten, och hvarpå
middagssolen måste stråla med all sin hetta. Jorden
befriades omsorgsfullt från allt ogräs och undersöktes i
afsigt att derur aflägsna möjligen deri befintliga insekter
eller maskar; sedan utlades ett lager god jord, hvars
alstringskraft ökats genom något deri blandad kalk.
Häromkring uppsattes ett stängsel, hvarefter sädeskornet
nedmyllades i den fuktiga jorden.
Var det icke, såsom om dessa nybyggare nu lade
den första stenen till en byggnad? Pencroff erinrade sig
nu den dag, då han drog eld på sin enda tändsticka,
och huru han vid detta tillfälle icke sparade några
omsorger. Men denna gång var saken allvarsammare, ty
på det ena eller andra sättet skulle de skeppsbrutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
