Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fallgroparna. Räfvarna. Mysksvinen. Vinden går öfver på nordvest. Snöstorm. Korgmakarna. Den starkaste vinterkölden. Lönnsockrets kristallisation. Den hemlighetsfulla brunnen. Föreslagen upptäcktsfärd. Blyhaglet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Raffinadörer! — utbrast Pencroff. — Det är ett
yrke, som är en smula hett, tror jag?
— Mycket hett! — svarade ingeniören.
— Då passar det bra nu, — inföll matrosen.
Må ordet “raffinering“ ej hos läsaren framkalla
tanken på raffinaderierna med deras invecklade maskineri
och arbetsmetod. Nej, för att kristallisera denna vätska
var det nog att rena den genom en ytterst lätt operation.
Satt öfver elden i stora lerkärl, fick vätskan helt
enkelt afdunsta, och snart uppsteg skum till dess yta.
När den började tjockna, rörde Nab flitigt om den med
en träspade — hvarigenom dess afdunstning borde
påskyndas och den på samma gång hindrades från att få en
vidbränd smak.
Efter några timmars kokning öfver en stark eld,
hvilken bekom raffinadörerna och det bearbetade ämnet
lika väl, hade detta senare förvandlats till en tjock
sirap. Denna sirap slogs i formar, som blifvit på förhand
gjorda i sjelfva köksugnen, och åt hvilka man gifvit olika
skapnad. Då massan stelnat den följande dagen, bildade
den toppar och kakor. Man hade nu socker af något röd
färg, men nästan genomskinligt och af förträfflig smak.
Kölden fortfor ända in i midten af September,
och invånarna i Granite-House började finna sin
fångenskap mycket lång. Nästan hvarje dag företogo de
utflygter, som dock icke kunde utsträckas långt. Man egnade
sig derför ihärdigt åt bostadens inredning. Man pratade
under arbetet. Cyrus Smith undervisade sina kamrater i
allt, och isynnerhet förklarade han för dem, huru
vetenskapen tillämpas på det praktiska lifvet. Nybyggarna
hade intet bibliotek att tillgå, men ingeniören var för
dem en bok, som städse fans till hands, med den sida
alltid uppslagen, som hvar och en behöfde rådfråga, en bok,
som besvarade alla deras frågor, och hvari de ofta
bläddrade. Sålunda förgick tiden, och dessa oförfärade män
tycktes icke frukta för framtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
