Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Afresan. Floden börjar stiga. Almar och nässelträd. Åtskilliga växter. En Jakamar. Åsynen af skogen. Jette-eucalypter. Hvarför man kallar dem feberträd. Skaror af apor. Vattenfallet. Läger för natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingeniören visade alltså en viss brådska att uppnå
Lincoln-öns vestra kust, dit de enligt hans beräkning
hade allra minst fem mil. Man steg derför åter i
pirogen, och ehuru floden tycktes närma sig, icke kusten,
utan snarare Franklins berg, bestämde man sig för att
begagna pirogen, så länge det fans så mycket med vatten
under dess köl, att den kunde flyta. Detta var att på
samma gång bespara många besvärligheter och vinna
tid, ty man skulle hafva blifvit tvungen att med yxan
rödja sig en väg genom de tätaste skogssnåren.
Men snart upphörde strömmen helt och hållet, vare
sig nu att ebben inträdt — hvilket också borde inträffa
vid denna timme — eller att den ej gjorde sig gällande
på detta afstånd från flodmynningen. Man måste alltså
taga till årorna. Nab och Harbert satte sig på sitt
säte, Pencroff vid styråran, och färden fortsattes uppför
floden.
Det tycktes nu, som om skogen började glesna
bortåt Den fjerran vestern. Träden stodo der mindre
hoppackade och växte ofta enstaka. Men just emedan
det var större afstånd mellan dem, drogo de större
fördel af den fria och rena luft, som cirkulerade rundt om
dem, och de utgjorde nu en präktig anblick.
Hvilka ståtliga exemplar af öns flora under denna
latitud! Säkert skulle en botanist icke behöft mer än
att se dem för att utan tvekan säga, hvilken parallel
gick fram öfver Lincoln-ön.
— Eucalypter! — utbrast Harbert.
Det var verkligen dessa ståtliga träd, slägtingar
till Australiens och Nya Zealands eucalypter, hvilka två
länder ligga pä samma latitud som Lincoln-ön. Somliga
reste sig till en höjd af 60 meter. Deras stam höll vid
roten 6 meter i omkrets, och deras med ett nät af en
välluktande kåda öfverspunna bark hade en tjocklek af
ända till 15 centimeter. Ingenting kunde vara mera
underbart, men också ingenting mera egendomligt än dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
