Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Afresan. Floden börjar stiga. Almar och nässelträd. Åtskilliga växter. En Jakamar. Åsynen af skogen. Jette-eucalypter. Hvarför man kallar dem feberträd. Skaror af apor. Vattenfallet. Läger för natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktade nybyggarna utan att visa någon fruktan,
liksom om de vid den första anblicken af menniskor ännu
icke lärt sig frukta dem. Det skulle hafva varit lätt
att fälla dessa apor med böss-skott, men Cyrus Smith
satte sig mot detta onödiga blodbad, hvilket i viss mån
frestade den förbittrade Pencroff. Dessutom var detta
afrådande försigtigt, ty alldenstund dessa apor voro starka
och begåfvade med en utomordentlig vighet, kunde de
blifva fruktansvärda, hvarför det var bättre att ej
utmana dem genom ett fullkomligt onyttigt anfall.
Det är sant, att matrosen bedömde dessa djur blott
från synpunkten af deras nyttighet såsom födoämne, och
dessa apor, som uteslutande lefva af växter, utgöra
onekligen också ett ypperligt villebråd, men då de funnos här
i öfverflöd, tjenade det till intet att förslösa
ammunitionen i onödan.
Inemot kl. 4 blef färden på Barmhertighetens flod
särdeles svår, ty dess lopp besvärades allt mera af
vattenväxter och klippblock. Stränderna blefvo allt högre, och
redan gräfde sig flodbädden in mellan de första armarna af
Franklins berg. Dess källor kunde alltså icke vara långt
borta, alldenstund de hemtade sin näring af alla
vattensamlingarna på bergets södra sluttningar.
— Inom en qvarts timme skola vi bli tvungna att
stanna, herr Smith, — sade matrosen.
— Nå, så stanna vi då, Pencroff, och anordna ett
läger för natten.
— Hur långt kunna vi vara från Granite-House? —
frågade Harbert.
— Inemot sju mil, — svarade ingeniören, — om vi
fästa afseende vid de krökningar af floden, som fört oss
mot nordvest.
— Skola vi fortsätta färden rakt fram? — frågade
korrespondenten.
— Ja, och så länge vi kunna, — svarade Cyrus
Smith, — I morgon, i daggryningen, qvarlemna vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
