Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Förslag att taga hemvägen utefter södra kusten. Dennas konfiguration. På rekognoscering efter det förmodade skeppsbrottet. Ett vrak från rymden. Upptäckt af en liten naturlig hamn. Vid midnatt på stränderna af Barmhertighetens flod. En drifvande kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, denna, — svarade ingeniören, — att för på
sin höjd tre månader sedan ett fartyg, frivilligt eller inte,
kommit till ön . . .
— Hvad, Cyrus, skulle ni antaga, att det
uppslukats utan att lemna något spår efter sig? — utbrast
korrespondenten.
— Nej, min kära Spilett; men märk, att, om det
är visst, att en menniska satt sin fot på denna ö, så
synes det inte mindre visst, att hon lemnat den nu.
— Alltså skulle, om jag förstår er rätt, herr Smith,
— sade Harbert, — skeppet afseglat härifrån?
— Naturligtvis.
— Och vi skulle oåterkalleligen ha gått miste om
ett tillfälle att återvända till fäderneslandet?
— Oåterkalleligen, fruktar jag!
— Nå väl, efter tillfället gått oss ur händerna, så
framåt då! — sade Pencroff, som redan led af
hemlängtan till Granite-House.
Men knappt hade han rest sig upp, förr än Top
hördes skälla häftigt och snart kom ut ur skogen, hållande
i gapet en nedsmutsad tygtrasa.
Nab ryckte åt sig denna trasa. Det var ett stycke
tjockt bomullstyg.
Top skälde alltjemt, och genom sitt springande fram
och tillbaka tycktes han vilja inbjuda sin husbonde att
följa honom in i skogen.
— Der fins det något, som nog skulle kunna förklara,
hur det hänger ihop med mitt blyhagel! — utropade
Pencroff.
— En skeppsbruten! — svarade Harbert.
— Sårad, kanske! — sade Nab.
— Eller död! — tillade korrespondenten.
Alla störtade nu i hundens spår in mellan de höga
tallar, som utgjorde skogens yttersta del. För alla
händelser hade Cyrus Smith och hans kamrater gjort sina
vapen i ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
