Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Pencroff ropar an. En natt i Spiseln. Harberts pil. Cyrus Smiths förslag. En oväntad lösning. Hvad som tilldragit sig i Granite-House. Huru en ny tjenare träder i nybyggarnas tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hit under vår frånvaro, tagit vår bostad i besittning och
dragit upp stegen!
— Någon? — utropade matrosen. — Och hvem då?
— Hå kors, jägaren med blyhaglet, — svarade
korrespondenten. — Hvartill skulle det tjena, om inte
att förklara vårt missöde?
— Nå väl, fins det någon der uppe, — svarade
Pencroff svärjande, ty otåligheten började få magt med
honom, — vill jag ropa an honom, och då måtte han
väl svara!
Och med dånande stämma lät matrosen höra ett
utdraget “ohoj!“, som återkastades af de starka ekona.
Nybyggarna lyssnade och tyckte sig uppifrån
Granite-House höra ett slags hånskratt, men från hvem det
kom, trodde de sig icke kunna afgöra. Ingen röst
svarade Pencroff, hvilken fåfängt förnyade sina kraftiga
anrop.
Här stod man i sanning gent emot något, som kunde
slå äfven de mest likgiltiga menniskor med häpnad,
och nybyggarna fingo icke vara likgiltiga. I den
belägenhet, hvari de befunno sig, var hvarje händelse
betydelsefull, och otvifvelaktigt hade under de sju
månader, de bebott ön, ingenting inträffat, som var i så
hög grad öfverraskande.
Huru det än förhöll sig med denna sak, stodo de,
förglömmande sina mödor och öfverväldigade af
händelsens sällsamhet, vid foten af Granite-House utan att veta,
hvad de skulle tänka, utan att veta, hvad de skulle göra,
ställande till sig frågor, som de icke kunde besvara,
framkastande mångfaldiga hypoteser, den ena ännu mera
oantaglig än den andra. Nab beklagade sig, högst
nedslagen öfver att icke kunna komma upp i sitt kök, desto
hellre som förråden för resan voro uttömda och ingen
utväg fans att förnya dem i detta ögonblick.
— Mina vänner, — sade nu Cyrus Smith, — vi ha
blott en sak att göra — att afvakta daggryningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
