Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Pencroff ropar an. En natt i Spiseln. Harberts pil. Cyrus Smiths förslag. En oväntad lösning. Hvad som tilldragit sig i Granite-House. Huru en ny tjenare träder i nybyggarnas tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pencroff, — men jag inser inte ännu, huru vi skola komma
upp till oss.
— Harbert är god skytt! — sade korrespondenten,
— och hans båge är der! Må han börja om . . .
— Godt! Dessa apor äro listiga! — utbrast
Pencroff. — De skola inte mera komma fram till fönstren,
och vi skola inte kunna döda dem. När jag tänker på,
hvilken förödelse de kunna anställa i rummen, i
magasinet . . .
— Tålamod! — afbröt honom Cyrus Smith. — Dessa
djur kunna inte hålla oss i schack länge!
— Derpå är jag inte säker, förr än de ligga döda
på marken framför oss, — svarade matrosen. — Och
dessutom, vet ni, herr Smith, hur många af dessa
spektakelmakare det fins der uppe?
Det skulle ha varit svårt att besvara Pencroffs
fråga. Hvad angick att göra om den unga gossens
försök, var detta icke så lätt, ty nedre delen af repstegen
hade blifvit uppdragen innanför porten; då man åter drog
i repet, gick detta af, och stegen föll icke ned.
Ställningen var verkligen brydsam. Pencroff rasade.
Situationen hade också sin komiska sida, som dock
matrosen för sin del ej alls fann lustig. Det var tydligt,
att nybyggarna slutligen skulle återtaga sin bostad och
förjaga inkräktarna, men när och huru? — se der
frågor, som de icke kunde besvara.
Två timmar förflöto, hvarunder aporna undveko att
visa sig, men de funnos fortfarande der, och tre eller
fyra gånger framstack ur porten eller fönstren en nos
eller en fot, hvilken helsades med gevärsskott.
— Låtom oss gömma oss, — sade nu ingeniören. —
Kanske skola aporna tro, att vi gått vår väg, och åter
visa sig. Spilett och Harbert kunna lägga sig i försåt
bakom klipporna och gifva eld på allt, som visar sig.
Ingeniörens befallningar åtlyddes, och medan
korrespondenten och den unga gossen, koloniens skickligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
