Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Pencroff ropar an. En natt i Spiseln. Harberts pil. Cyrus Smiths förslag. En oväntad lösning. Hvad som tilldragit sig i Granite-House. Huru en ny tjenare träder i nybyggarnas tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså, den banditen! — skrek Pencroff.
Och med hackan i handen ämnade han klyfva
djurets hufvud, då Cyrus Smith hejdade honom och sade:
— Skona honom, Pencroff!
— Skall jag skona denna svarta kanalje?
— Ja, det är han, som kastat ned stegen åt oss!
Ingeniören sade detta med en så sällsam röst, att det
skulle ha varit svårt att veta, om han talade allvarsamt
eller ej. Icke desto mindre störtade man sig öfver apan,
som, efter att hafva försvarat sig tappert, kastades till
golfvet och bands till händer och fötter.
— Uff! — utbrast Pencroff. — Och hvad skola vi
göra af honom nu?
— En betjent! — svarade Harbert.
Då den unga gossen talade så, skämtade han alls
icke, ty han visste, hvilken nytta man kan draga af
detta intelligenta apslägte. Nybyggarna närmade sig nu
apan och betraktade henne uppmärksamt. Hon tillhörde
detta slägte af de menniskoliknande aporna, mellan hvars
ansigtsvinkel samt australiernas och hottentotternas
skilnaden är knappt märkbar. Det var en orang-utang, och
hos henne fans derför hvarken babuinens vildhet,
makakons oeftertänksamhet eller silkesapans osnygghet, lika
litet som magotens nervösa retlighet och babianens
dåliga instinkter. Det är hos denna de menniskoliknande
apornas familj, man återfinner så många drag, som hos
dessa djur förråda ett nästan menskligt förstånd.
Använda i husen, kunna de passa upp vid bordet, städa
rummen, borsta kläderna, blanka skodonen, skickligt
sköta knifven, skeden och gaffeln samt till och mod
dricka vin — allt lika bra som den bästa tvåbenta
betjent utan fjädrar. Man vet, att Buffon egde en sådan
apa, hvilken länge passade upp honom såsom en trogen
och nitisk tjenare.
Den orang-utang, som nu låg bunden i
Granite-Houses stora sal, var en stor, sex fot hög best med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
