Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. En båt bygges. Den andra hveteskörden. Jagt på sengångare. En ny, mera angenäm än nyttig växt. En hvalfisk i sigte. Harpunen från Vineyard. Hvalens styckning. Användningen af barderna. Slutet af Maj månad. Pencroff har ingenting öfrigt att önska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden mottog den dyrbara sådden. Sedan detta var
gjordt, återvände Pencroff till sitt arbete.
Under tiden jagade Gideon Spilett och Harbert i
trakten och vågade sig temligen djupt in i de ännu okända
delarna af Den fjerran vesterns skog, sedan de likväl
först laddat gevären med kula, för att vara beredda på
hvarje farligt möte. Det var en outredlig härfva af
präktiga träd, hvilka stodo sammanpackade så tätt, som om
utrymme fattats dem. Att genomforska denna del af
skogen var ytterst svårt, och korrespondenten vågade sig
aldrig in der utan att medtaga fickkompassen, ty
solstrålarna trängde knappt ned mellan de tätt sittande
grenarna, och det skulle ha varit svårt att återfinna vägen.
Villebrådet var naturligtvis mera sällsynt på dessa
ställen, der det dessutom icke skulle hafva haft tillräckligt
stor frihet att röra sig. Emellertid dödades tre stora
gräsätare under denna senare hälft af April, nemligen
tre sengångare, af hvilket djurslag nybyggarna redan sett
en individ vid norra ändan af Grant-sjön; de dumma
djuren läto skjuta sig mellan de stora trädgrenar, på
hvilka de tagit sin tillflykt. Deras skinn hemfördes till
Granite-House, och med tillhjelp af svafvelsyra
underkastades de ett slags garfning, som gjorde dem brukbara.
En från annan synpunkt värdefull upptäckt gjordes
äfven under en af dessa utflykter, och för densamma hade
man Gideon Spilett att tacka.
Det var den 30 April. De två jägarna hade
fördjupat sig i sydvestra delen af Den fjerran vesterns skog,
och derunder kom korrespondenten, som gick omkring
femtio steg före Harbert, till en fri plats, hvarest de
mera fristående träden tilläto några solstrålar tränga ned.
Gideon Spilett öfverraskades genast af lukten från
en mängd växter med stora blad och med raka, cylindriska
stjelkar, i hvilkas toppar sutto blommor och mycket små
bär i klasar. Korrespondenten uppryckte ett eller två af
dessa stånd, och återvändande till den unga gossen, sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
