Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Vintern. Ullens valkning. Valkqvarnen. En fix idé hos Pencroff. Hvalfiskbarderna. Hvartill en albatross kan tjena. Framtidens bränsle. Top och Jup. Stormar. Förödelse i ladugården. Utflygt till Brandgås-träsket. Cyrus Smith ensam. Undersökning af brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invånares behof, och de skola aldrig lida brist på hvarken
ljus eller värme, lika litet som de skola behöfva sakna
växt-, sten- och djurrikets alster. Jag tror derför, att
man, när stenkolslagren äro uttömda, skall elda och värma
sig med vatten. Vatten är framtidens stenkol.
— Det skulle jag vilja se, — sade matrosen.
— Du har stigit upp för bittida, Pencroff, — inföll
nu Nab, som blott med dessa ord blandade sig i
diskussionen.
Det var emellertid icke dessa Nabs ord, som gjorde
slut på samtalet, utan Tops skällande, hvilket åter
började med detta besynnerliga tonfall, som redan ådragit
sig ingeniörens uppmärksamhet. På samma gång började
Top åter springa rundt omkring brunnsöppningen i slutet
af den inre gången.
— Hur kommer det sig, att Top åter igen skäller
så der? — frågade Pencroff.
— Och att Jup brummar, som ban gör? — tillade
Harbert.
Förenande sig med hunden, visade verkligen
orangutangen otvetydiga tecken till oro, ocb det besynnerliga
var, att de två djuren tycktes vara snarare oroliga än
uppretade.
— Det är tydligt, — sade Gideon Spilett, — att
denna brunn står i omedelbar förbindelse med hafvet,
och att något hafsdjur tid efter annan kommer och
hemtar luft der nere.
— Ja, det är klart, — svarade matrosen, — och
det fins inte någon annan förklaring. Tig då, Top! —
tillade derpå Pencroff, vändande sig till hunden, — och du,
Jup, gå till din kammare!
Apan och hunden tystnade; Jup gick och lade sig,
men Top stannade qvar i salen, och under hela qvällen
hördes han morra doft.
Man talade icke vidare om denna tilldragelse,
hvilken emellertid förmörkade ingeniörens panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
