Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Afresan bestämd. En gissning. Förberedelser. De tre passagerarne. Första natten. Andra natten. Ön Tabor. Man letar på stranden. Inne i skogen. Ingen! Djur. Växter. En öfvergifven boning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
middag om bord på Bonadventure, för att sedan återtaga
sin rekognoscering och fullfölja den, ända tills natten
inbröt.
Detta var, hvad nybyggarna gjorde kl. 5 på
eftermiddagen, då de vågade sig in i skogen.
En mängd djur flydde undan för dem vid deras
annalkande; dessa utgjordes hufvudsakligen, man kunde
säga uteslutande, af getter och svin, hvilka, såsom man
lätt kunde se, tillhörde de europeiska arterna. Utan
tvifvel hade några hvalfångare landsatt dem på ön, der
de hastigt förökats. Harbert gjorde sig sjelf det löftet
att bemägtiga sig ett eller två par lefvande och medtaga
dem till Lincoln-ön.
Det var alltså icke längre tvifvel underkastadt, att
menniskor vid någon viss tidpunkt besökt denna holme.
Och detta syntes dem ännu sannolikare, när de under
vandringen genom skogen varseblefvo gångstigar, med
yxa fälda trädstammar och öfver allt spår af
menniskoarbete; men dessa träd, som höllo på att murkna, hade
blifvit nedhuggna redan för många år sedan, de ställen,
der yxan träffat dem, voro öfvervuxna med mossa, och
örterna växte, långa och täta, öfver vägarna, som det var
svårt att urskilja.
— Men, — anmärkte Gideon Spilett, — detta
bevisar icke blott, att menniskor landstigit på denna holme,
utan äfven att de bott här en viss tid. Men hvilka voro
dessa menniskor? Hur många voro de? Hur många finnas
qvar af dem?
— Skrifvelsen talar blott om en enda skeppsbruten,
— sade Harbert.
— Nå väl, om han ännu fins på holmen, — svarade
Pencroff, — är det omöjligt, att vi inte skola finna honom!
Undersökningen fortsattes alltså. Matrosen och hans
kamrater följde naturligtvis den väg, som skar holmen i
diagonal rigtning, och sålunda kommo de att färdas
utefter den till hafvet rinnande bäcken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
