Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Bostaden undersökes. Natten. Några bokstäfver. Fortsättning af undersökningarna. Växter och djur. Harbert i stor fara. Ombord. Affärden. Svårt väder. En glimt af instinkt. Vilse på hafvet. Eld uppgjord i rättan tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bonadventure, fasthållen af sitt ankare, som bitit sig fast djupt
i sanden.
Pencroff kunde icke återhålla en suck af
tillfredsställelse. På det hela taget var denna slup hans barn,
och fäder hafva ju ofta rättighet att oroa sig mer än
skäligt.
Man gick om bord och frukosterade så grundligt,
att man icke skulle behöfva äta någon middag, hvarefter
undersökningen fortsattes med största noggrannhet.
Det var emellertid högst sannolikt, att holmens enda
invånare dött. Också var det snarare en död än en
lefvande, hvars spår Pencroff och hans kamrater sökte
återfinna. Men deras efterforskningar blefvo fruktlösa, och
under halfva dagen genomströfvade de förgäfves den skog,
som fans på holmen. Nu måste man antaga, att om
den skeppsbrutna var död, fans icke längre något spår
af hans lik, och att säkert något vilddjur slukat ända till
sista benet af honom.
— I morgon återvända vi i daggryningen, — sade
Pencroff till sina två kamrater, när de inemot kl. 2 på
middagen lagt sig i skuggan af en talldunge för att hemta
några ögonblicks hvila.
— Jag tror, — tillade Harbert, — att vi utan
samvetsbetänkligheter kunna taga med oss de kokkärl, som
tillhört den skeppsbrutna.
— Det tror jag också, — svarade Gideon Spilett,
— och dessa vapen, dessa verktyg skola fullständiga
Granite-Houses material. Om jag inte bedrar mig, är
förrådet af krut och hagel ansenligt.
— Ja, — svarade Pencroff, — men låtom oss inte
glömma ett eller två par af dessa svin, som inte finnas
på Lincoln-ön . . .
— Eller att taga med oss ett förråd af dessa frön,
— tillade Harbert, — hvilka skola skänka oss både gamla
och nya verldens alla grönsaker.
— Kanske vore det så godt, — sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
