Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Återkomsten. Diskussion. Cyrus Smith och den okända. Ballong-hamnen. Ingeniörens hängifvenhet. Ett rörande experiment. Några fallande tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han en dag skulle blifva en kamrat till för
nybyggarna på Lincoln-ön.
Under frukosten — hvilken Nab skyndat sig med,
ty korrespondenten, Harbert och Pencroff voro nära att
dö af hunger — lät Cyrus Smith omständligt berätta för
sig allt, hvad som tilldragit sig på upptäcktsfärden till
holmen. Han delade sina vänners åsigt, att den okända
måste vara engelsman eller amerikanare, såsom man kunde
gissa af namnet Britannia, och dessutom hade ingeniören,
trots det ovårdade skägget och det långa, stripiga håret,
trott sig igenkänna de för den anglosaxiska rasen
karakteristiska dragen.
— Men, — sade Gideon Spilett, vändande sig till
Harbert, — du har inte omtalat ditt möte med denna
vilde, och vi veta ingenting annat, än att du skulle ha
blifvit strypt, om vi inte varit nog lyckliga att hinna
fram i lagom tid för att rädda dig.
— Jag känner mig verkligen, — svarade Harbert,
— förlägen att berätta, hvad som då tilldrog sig. Jag
var, tror jag, sysselsatt med min lilla skörd af växter,
då jag plötsligt hörde liksom bullret af något, som rasade
ned ur ett mycket högt träd. Jag fick knappt tid att
vända mig om, ty denna olyckliga, hvilken utan tvifvel
satt hopkrupen i ett träd, störtade sig öfver mig på
kortare tid, än jag behöft för att berätta det, och utan herr
Spilett och Pencroff. . .
— Mitt barn, — sade Cyrus Smith, — du har varit
hotad af en allvarsam fara, men om den inte inträffat,
skulle kanske denna arma varelse för alltid undgått era
efterspaningar, och vi skulle inte ha en kamrat till.
— Ni hoppas alltså, Cyrus, att det skall lyckas er
att åter göra en menniska af honom? — frågade
korrespondenten.
— Ja, — svarade ingeniören.
Sedan Cyrus Smith och hans kamrater slutat
frukosten, begåfvo de sig från Granite-House åter ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
