Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. En hemlighet att uppdaga. De första orden från den okända. Tolf år på holmen. Ofrivilliga bekännelser. Försvinnandet. Förtroende till Cyrus Smith. En väderqvarn bygges. Det första brödet. En handling af själfuppoffring. De hederliga händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, ni har rätt, — sade Cyrus Smith, som
förblef tankfull.
— Och dessutom, — tillade matrosen, — om
papperet redan var flera år gammalt, om det redan sedan
långt tillbaka varit inneslutet i denna butelj, skulle det
gjort haveri i följd af fuktighet. Men så hade icke skett,
det var fullkomligt oskadadt.
Matrosens anmärkning egde sin fulla rigtighet; man
stod här gent emot ett obegripligt faktum, ty
papperslappen tycktes hafva blifvit skrifven, kort innan
nybyggarna funno den i buteljen. Dessutom angaf den
noggrant ön Tabors longitud och latitud, hvilket hos dess
upphofsman förutsatte temligen omfattande kunskaper i
hydrografien, och sådana skulle en simpel sjöman icke
kunnat ega.
— Än en gång, häri ligger något oförklarligt, —
sade ingeniören, — men låtom oss inte söka tvinga vår
kamrat att tala. När han sjelf vill göra det, skola vi
beredvilligt lyssna till hvad han har att säga.
Under de följande dagarna sade den okända icke
ett ord och lemnade icke en enda gång den inhägnade
delen af platån. Han gräfde i jorden utan att förlora
ett ögonblick, utan att unna sig en enda stunds hvila,
men alltid afsides. Vid måltidstimmarna hissade han sig
icke upp till Granite-House, ehuru man bedt honom
derom flera gånger, och han nöjde sig med att äta litet råa
grönsaker. Vid nattens inbrott uppsökte han icke den
honom anvisade kammaren, utan stannade utomhus i
någon träddunge eller kröp, när det var fult väder, in i
någon håla i klipporna. Han lefde således ännu som på
den tiden, då han icke hade annat skydd än skogarna
på ön Tabor, och alldenstund hvarje bemödande att förmå
honom att förändra sitt lefnadssätt var fåfängt, väntade
nybyggarna tåligt. Men slutligen kom det ögonblick,
då, oemotståndligt och liksom framtvungna af samvetet,
förfärliga bekännelser skulle undfalla honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
