Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Samtal. Cyrus Smith och Gideon Spilett. En ingeniörens idé. Don elektriska telegrafen. Trådarna. Stapeln. Alfabetet. Den vackra årstiden. Koloniens blomstring. Fotografering. Ett snöfall. Två år på Lincoln-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tråddragare, för att sjelf egna sig åt tillverkningen af sin
stapel.
Det gälde nu att förskaffa sig en stapel med
konstant ström. Såsom man vet, utgöras elementen i de
moderna staplarna i allmänhet af ett slags hård grafit,
zink och koppar. Kopparen saknade ingeniören alldeles.
Trots han letat ifrigt derefter, hade han icke funnit
något spår deraf på Lincoln-ön, och han måste derför reda
sig utan densamma. Ofvannämnda hårda grafit, som
finnes i gasverkens retorter, sedan stenkolen blifvit
befriade från vätet, skulle man kunnat frambringa, men
dertill hade det blifvit nödvändigt att uppsätta särskilda
apparater, hvilket förorsakat mycket arbete. Hvad
beträffar zinken, torde läsaren erinra sig, att den på
Vrak-udden funna kofferten inuti var beklädd med ett
öfverdrag af denna metall, som icke kunde användas bättre
än för det ifrågavarande ändamålet.
Efter moget öfvervägande beslöt Cyrus Smith att
göra en mycket enkel stapel, liknande den, som Becquerel
uttänkte 1820, och i hvilken uteslutande användes zink.
Hvad beträffar de andra ämnena, salpetersyra och
pottaska, hade han riklig tillgång på dem.
Se här sammansättningen af denna stapel, hvars
verkningar borde frambringas genom syrans och
pottaskans reaktion på hvarandra.
Ett visst antal glasburkar blåstes och fyldes med
salpetersyra. Ingeniören tillslöt dem medelst en propp,
hvarigenom gick ett glasrör, bestämdt att nedsänkas i
syran, sedan dess nedre ände blifvit tillsluten med en
lertapp, som fasthölls genom en tyglapp. I detta
glasrör slog Cyrus Smith genom dess öfre ände en
pottaskelösning, som han på förhand förskaffat sig genom
förbränning af åtskilliga växter, och på detta sätt kunde
syran och pottaskan verka den ena på den andra genom
leran.
Cyrus Smith tog slutligen två zinkskifvor, af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
