Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Samtal. Cyrus Smith och Gideon Spilett. En ingeniörens idé. Don elektriska telegrafen. Trådarna. Stapeln. Alfabetet. Den vackra årstiden. Koloniens blomstring. Fotografering. Ett snöfall. Två år på Lincoln-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men termometern visar 58° Fahr. (+ 14° Cels.)! –
anmärkte Gideon Spilett.
Cyrus Smith betraktade det hvita täcket utan att
säga ett ord, ty han visste verkligen icke, huru han
skulle förklara detta fenomen vid denna tidpunkt af året
och med denna temperatur.
— För f-n! — utbrast Pencroff, — våra
planteringar frysa bort!
Matrosen ämnade just begifva sig ned, då han
förekoms af den viga Jup, hvilken firade sig ned. Men
knappt hade orang-utangen nått marken, förrän det
ofantliga snölagret höjde sig och spred sig i luften
såsom oräkneliga flingor, så att solen bortskymdes under
några minuter.
— Foglar! — utropade Harbert.
Det var verkligen hafsfogelsvärmar med bländhvita
fjädrar. De hade i oräkneligt antal slagit ned på
Räddningens holme och stranden af Lincoln-ön, och de
försvunno nu i fjerran, under det att nybyggarna stodo
förbluffade, som om de bevittnat en scenförändring i ett
feeri, hvari vintern ögonblickligen aflöses af sommaren.
Olyckligtvis hade förändringen försiggått så hastigt, att
hvarken korrespondenten eller den unga gossen hunno
skjuta någon af dessa foglar och ej heller kunde afgöra,
hvilket slägte de tillhörde.
Några dagar derefter — den 26 Mars — var det
jemnt två år, sedan de i luften skeppsbrutna blifvit
kastade på Lincoln-ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
