Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Tankar på fäderneslandet. Utsigterna för framtiden. Förslag att recognoscera öns kuster. Färden anträdes den 16 April. Halfön Serpentine sedd från hafvet. Basaltklipporna på vestkusten. Dålig väderlek. Natten stundar. En ny tilldragelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derom är nu inte fråga. Det gäller att få veta, om vi
bland våra utsigter till räddning böra räkna den
skotska jaktens återkomst. Ty lord Glenarvan hade ju
lofvat Ayrton att komma och hemta honom från ön Tabor,
när han ansåg, att han tillräckligt försonat sina brott,
och jag tror, att han skall återvända.
— Ja, — sade korrespondenten, — och jag vill
tillägga, att han skall återkomma snart, ty det är tolf
år, sedan Ayrton qvarlemnades på Tabor!
— Jag tror som ni, — svarade Pencroff, — att
lorden skall uppsöka honom, och det ganska snart. Men
hvar skall han hemta honom? På Tabor och inte på
Lincoln-ön.
— Detta är så mycket säkrare, — sade Harbert,
— som Lincoln-ön inte finnes upptagen på kartan.
— Derför böra vi också, mina vänner, — återtog
ingeniören. — vidtaga de åtgärder, som erfordras för att
på Tabor tillkännagifva, att vi och Ayrton finnas på
Lincoln-ön.
— Naturligtvis, — svarade korrespondenten, — och
ingenting är lättare än att i den koja, som varit
kapten Grants och Ayrtons bostad, lägga en skrifvelse, som
anger vår ös låge, och som lörd Glenarvan eller hans
besättning ovilkorligen måste finna.
— Det är ledsamt, — anmärkte matrosen, — att
vi glömde vidtaga detta försigtighetsmått vid vår första
färd till ön Tabor.
— Och hvarför skulle vi ha tagit det? — svarade
Harbert. — Vi kände ju då inte till Ayrtons historia;
vi visste inte, att man skulle komma och hemta honom
en dag, och nu, när vi lärt känna hans öden, är
årstiden för långt framskriden, att vi skulle kunna åter
fara till ön Tabor.
— Ja, — inföll Cyrus Smith, — det är alldeles för
sent, och vi måste uppskjuta denna färd till nästa vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
