Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Tankar på fäderneslandet. Utsigterna för framtiden. Förslag att recognoscera öns kuster. Färden anträdes den 16 April. Halfön Serpentine sedd från hafvet. Basaltklipporna på vestkusten. Dålig väderlek. Natten stundar. En ny tilldragelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cirrusmoln, hvilkas höjd öfver hafsytan aldrig
understiger 1,500 meter. Man skulle kunnat likna dem vid lätta
bomullsvaddremsor, och deras närvaro förebådar
vanligtvis en snart inträdande rubbning i elementen.
— Nå väl, — sade Cyrus Smith, — låtom oss sätta
till så många segel vi kunna och söka vår tillflykt i
Haj-viken. Jag tror, att Bonadventure skall vara i
säkerhet der.
— Fullkomligt, — svarade Pencroff, — och
dessutom utgöres norra kusten blott af sandreflar, som inte
äro af något intresse.
— Jag skulle inte vara missbelåten att tillbringa
icke allenast natten, utan äfven morgondagen i denna
vik, hvilken förtjenar en omsorgsfull undersökning, —
tillade ingeniören.
— Jag tror, att vi skola blifva tvungna dertill,
antingen vi vilja det eller inte, — svarade Pencroff, —
ty horisonten börjar bli hotande i vester. Se, så mörk
den blir!
— I alla fall ha vi tillräckligt god vind att hinna
uppnå Mandibel-udden, — anmärkte korrespondenten.
— Mycket god vind, — svarade matrosen; — men
för att komma in i viken måste vi kryssa, och jag
skulle inte ha något emot, om allt vore klart i detta
farvatten, som jag inte känner!
— Och som bör vara fullt af klippor, — tillade
Harbert, — om vi få sluta dertill af hvad vi sett på
södra sidan af Haj-viken.
— Gör ert bästa, Pencroff, — sade nu Cyrus Smith,
— vi förlita oss på er.
— Var lugn, herr Smith, — svarade matrosen, —
jag skall inte blottställa oss förrän i nödfall! Jag är
lika rädd om Bonadventure som om mitt eget skinn.
Hvad är klockan?
— Tio, — svarade Gideon Spilett.
— Och hur långt ha vi qvar till udden, herr Smith?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
