Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Undergång eller räddning. Ayrton tillkallad. Vigtig öfverläggning. Det är icke Duncan. Misstänkt fartyg. Man vidtager försigtighetsmått. Fartyget nalkas. Ett kanonskott. Briggen kastar ankar inom synhåll från ön. Natten inbryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lummiga grenar. Må ingen eld brinna. Må slutligen
ingenting förråda närvaron af menniskor på denna ö!
— Och vår slup? — sade Harbert.
— Ah, — svarade Pencroff, — den ligger säkert i
Ballong-hamnen, och jag trotsar dessa tiggare att få reda
på den der!
Ingeniörens befallningar utfördes genast. Nab och
Ayrton gingo upp på platån och vidtogo de mått och
steg, som voro erforderliga för att dölja hvarje spår af
bostad. Under det de voro sysselsatta härmed, gingo
deras kamrater till brynet af Jakamar-skogen och
hemtade derifrån en stor mängd grenar och slingerväxter,
hvilka, sedda på ett visst afstånd, borde likna ett slags
naturligt löfverk och temligen väl dölja
fönsteröppningarna i granitmuren. På samma gång utflyttades
ammunitionen och vapnen till sådana ställen, att man hade
dem till hands genast de behöfdes i händelse af ett
oförmodadt anfall.
När alla dessa försigtighetsmått voro vidtagna, sade
Cyrus Smith, hvarvid man af rösten hörde, att han var
rörd:
— Mina vänner, om dessa uslingar vilja bemägtiga
sig Lincoln-ön, skola vi försvara den, är det inte så?
— Jo, Cyrus, — svarade korrespondenten, — och
om så behöfves, skola vi alla vid dess försvar offra
vårt lif!
Ingeniören räckte handen åt sina kamrater, hvilka
tryckte den med hängifvenhet.
Ayrton ensam, hvilken suttit qvar i sitt hörn, hade
icke förenat sig med nybyggarna. Kanske kände han
sig, den gamla brottslingen, ännu ovärdig.
Cyrus Smith insåg, hvad som försiggick i Ayrtons
själ, och gående bort till honom, frågade han:
— Och ni, Ayrton, hvad ämnar ni göra?
— Min pligt, — svarade Ayrton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
