Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Ingeniörens försäkringar. Granite-House befästes. De fyra projektilerna. Apropos de öfverlefvande straffångarna. Ayrtons tvekan. Cyrus Smiths ädelmodiga känslor. Pencroff förbittrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte kunna göra oss reda, böra tillskrifvas denna
hemlighetsfulla varelse. Men han må vara hvem som helst,
skeppsbruten eller förvisad till denna ö, så skulle vi visa
oss otacksamma, om vi trodde oss befriade från all
erkänsla mot honom. Vi ha ådragit oss en skuld, och jag
hyser det hoppet, att vi skola gälda den en dag.
— Ni kan ha rätt i hvad ni säger, min kära Cyrus,
— svarade Gideon Spilett. — Ja, det fins en nästan
allsmägtig varelse, dold någonstädes på ön, och hvars
inflytande har varit särdeles nyttigt för vår koloni. Jag vill
tillägga, att denna okända synes mig förfoga öfver
verkningsmedel, som skulle stöta på det öfvernaturliga, om
det öfvernaturliga vore antagligt i det verkliga lifvets
tilldragelser. Är det han, som sätter sig i hemlig
förbindelse med oss genom brunnen i Granite-House, och
är det sålunda han får kännedom om alla våra planer?
Är det han, som skickade oss buteljen, då vi gjorde vår
första utflygt på hafvet? Är det han, som kastat upp
Top ur Grant-sjön och gifvit dugongen döden? Är det
han, Cyrus, som, efter hvad vi ha all anledning att tro,
räddat er ur vågorna, och detta under omständigheter,
då hvarje annan, som blott vore en menniska, inte skulle
kunnat uträtta något? Om det är han, då besitter han
också en magt, som gör honom till herre öfver elementen.
Korrespondentens anmärkning var rigtig, och hvar
och en kände det väl.
— Ja, — svarade Cyrus Smith, — om vi inte längre
kunna betvifla mellankomsten af en mensklig varelse, så
medger jag, att han råder öfver verkningsmedel
öfverlägsna dem, som stå menniskan till buds. Häri ligger
ännu en hemlighet, men upptäcka vi mannen, skall också
hemligheten blifva upptäckt. Frågan är alltså denna:
böra vi respektera denna ädelmodiga varelses inkognito,
eller böra vi göra allt för att finna honom? Hvad är
er åsigt i detta hänseende?
— Min åsigt, — svarade Pencroff, — är, att, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
