Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50. Brottslingarna i närheten af corralen. Provisorisk installation. Fortsättning af Harberts behandling. Pencroffs första glädjeyttringar. Återblick på det förflutna. Hvad framtiden bär i sitt sköte. Cyrus Smiths tankar i detta hänseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svika dem? De voro ensamma på denna ö. Men
menniskorna komplettera hvarandra, de äro nödvändiga den
ena för den andra. Cyrus Smith visste detta väl, och
ibland frågade han sig, om icke någon omständighet
skulle inträffa, som de vore oförmögna att öfvervinna.
Det tycktes honom dessutom, som om hans
kamrater och han, hittills så lyckliga, hade inträdt i en
olycksperiod. Man kunde säga, att sedan de för tre och ett
halft år tillbaka lemnat Richmond, hade allt gått dem väl
i händer. Lincoln-ön hade i öfverflöd försett dem med
mineral, växter, djur, och om naturen städse visat sig
gifmild mot dem, hade deras vetande förstått att göra
sig till godo, hvad hon erbjöd. Än mer, vid vissa
tillfällen hade ett oförklarligt inflytande kommit till deras
hjelp! Men allt detta kunde räcka blott en tid.
Korteligen, Cyrus Smith trodde sig märka, att
slumpen syntes vända sig mot dem.
Straffångarnas fartyg hade visat sig i öns farvatten,
och om äfven dessa sjöröfvare blifvit så att säga
förgjorda genom ett underverk, hade åtminstone sex af dem
undkommit katastrofen. De hade landstigit på ön, och
de fem, som ännu funnos i lifvet der, var det nästan
omöjligt att bemägtiga sig. Otvifvelaktigt hade Ayrton
blifvit dödad af dessa uslingar, hvilka egde eldvapen,
och vid första bruk de gjort af dessa hade Harbert fallit,
sårad nästan dödligt. Var detta då de första slagen,
som det oblida ödet rigtade åt nybyggarna?
Se der, hvad Cyrus Smith frågade sig! Se der,
hvad han ofta upprepade för korrespondenten, och det
föreföll dem äfven, som om denna så sällsamma, men så
verksamma mellankomst, hvilken hittills gagnat dem så
många gånger, nu svek dem. Denna hemlighetsfulla
varelse, hvilken han än var, hvars tillvaro de icke kunde
förneka, hade han då öfvergifvit ön? Hade han i sin
ordning dukat under?
På dessa frågor var intet svar möjligt. Men må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
