Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Harbert flyttad till Granite-House. Nab berättar, hvad som tilldragit sig der. Cyrus Smiths besök på Platån. Förstöring och ödeläggelse. Nybyggarna redlösa inför sjukdomen. Pilbarken. Dödlig feber. Top skäller ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yrade något, men febern återkom icke under natten, och
icke heller den följande dagen.
Pencroff fattade åter något hopp. Gideon Spilett
sade ingenting. Det kunde hända, att intermittenserna
icke voro dagliga, att febern återkom hvar tredje eller
hvarannan dag. Också afvaktade man morgondagen med
den lifligaste oro.
Man kunde dessutom märka, att Harbert under
tiden mellan feberanfallen var liksom sönderbråkad, tung
i hufvudet och yrade. Ännu ett symptom, som i
högsta grad förskräckte korrespondenten: blodet började
stocka sig i Harberts lefver, och snart utvisade en stark
yrsel, att äfven hjernan angripits.
Gideon Spilett stod förfärad inför denna nya
komplikation. Han tog ingeniören afsides.
— Det är en farlig feber! — sade han till honom.
— En farlig feber! — utbrast Cyrus Smith. — Ni
bedrar er, Spilett. En farlig feber kommer inte af sig
sjelf. Det måste ha funnits ett frö dertill!
— Jag bedrar mig inte, — svarade
korrespondenten. — Utan tvifvel har Harbert ådragit sig detta frö i
Brandgås-träsket, och det är tillräckligt. Om ett andra
anfall infinner sig och vi inte lyckas förekomma det
tredje — är han förlorad!
— Men denna pilbark?
— Den är otillräcklig, — svarade
korrespondenten, — och ett tredje, farligt feberanfall, som ej häfves
medelst kinin, är alltid dödligt!
Lyckligtvis hade Harbert icke hört något af detta
samtal. Han skulle då ha blifvit tokig.
Man inser, i hvilken oro ingeniören och
korrespondenten befunno sig denna den 7 December och under den
följande natten.
Framemot middagen inträffade det andra anfallet.
Krisen var förfärlig. Harbert kände sig förlorad. Han
sträckte sina armar mot Cyrus Smith, mot Gideon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
