Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Undersökning af halfön Serpentine. Läger vid mynningen af Vattenfalls-floden. På sexhundra stegs afstånd från corralen. Rekognoscering företagen af Gideon Spilett och Pencroff. Deras återkomst. Alla följas åt. En öppen port. Ett upplyst fönster. I månskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut ur huset, färdig att gifva eld. Harbert var vid hans
sida. Båda rigtade sina spejande blickar mot kammen
af den bergarm, som beherskade corralen. Om
straffångarna lågo gömda deruppe, kunde de skjuta ihjäl
nybyggarna, den ena efter den andra.
I detta ögonblick visade sig månen i öster öfver den
mörka skogen, och nu spred sig ett blekt ljus inom
inhägnaden. Corralen upplystes hel och hållen med sina
trädgrupper, den lilla flod, som vattnade densamma, och
sin yppiga gräsmatta. Åt bergssidan aftecknade sig huset
och en del af pålverket i hvitt. På motsatta sidan, mot
porten, förblef allt mörkt.
En svart massa visade sig snart. Det var kärran,
som inträdde inom ljuscirkeln, och Cyrus Smith kunde nu
höra bullret af porten, som hans kamrater stängde, och
som de säkert barrikaderade med de inre bommarna.
Men i detta ögonblick började Top, som våldsamt
afslet sitt band, skälla ursinnigt och rusade af inåt
corralen till höger om huset.
— Gen akt, mina vänner, och färdigt gevär! —
utropade Cyrus Smith.
Nybyggarna hade redan lagt an och afvaktade blott
rätta ögonblicket att gifva eld. Top skälde fortfarande,
och Jup, hvilken skyndade efter hunden, lät höra gälla
hvisslingar.
Nybyggarna följde efter orang-utangen och stodo
snart på stranden af den lilla bäcken, hvilken här
öfverskyggades af stora träd.
Och hvad sågo de der i det klara månskenet?
Fem på stranden utsträckta kroppar!
Det var de straffångar, som fyra månader förut
hade landstigit på Lincoln-ön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
