Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55. Ayrtons berättelse. Hans forna medbrottslingars planer. Deras besittningstagande af corralen. Rättvisans handhafvare på Lincoln-ön. Bonadventure. Undersökning omkring Franklins berg. De öfre dalarna. Underjordiskt mullrande. Pencroffs svar. Nere i kratern. Återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förråder ett slags förakt för de hulpna, som i Cyrus Smiths
ögon till en viss grad förringade välgerningens värde.
— Låtom oss söka, — återtog han, — och må Gud
förunna oss att en dag få bevisa denna högdragna
beskyddare, att han inte har att göra med otacksamma! Hvad
skulle jag inte vilja ge, om vi kunde bevisa vår
tacksamhet genom att i vår tur göra honom någon tjenst,
om det också vore till priset af våra egna lif!
Allt ifrån denna dag var denna varelses uppsökande
det uteslutande föremålet för nybyggarnas tankar. Allt
dref dem till att finna ordet till denna gåta, ett ord, som
blott kunde vara namnet på en man, begåfvad med en i
sanning oförklarlig och nästan öfvermensklig magt.
Efter några ögonblick återvände nybyggarna till
bostaden i corralen, hvarest deras omsorger snart
återgåfvo Ayrton hans moraliska och fysiska kraft.
Nab och Pencroff buro straffångarnas lik in i
skogen och gräfde der ner dem djupt i jorden på något
afstånd från corralen.
Sedan underrättade man Ayrton om de händelser,
som tilldragit sig, medan han hållits fängslad. Han fick
äfven veta, hvad som händt Harbert, och hvilken rad af
pröfningar nybyggarna genomgått. Hvad beträffar dessa
senare, hade de icke vågat hoppas att få återse Ayrton
och måste befara, att straffångarna obarmhertigt dödat
honom.
— Och nu, — sade Cyrus Smith, slutande sin
berättelse, — återstår oss att fullborda en pligt. Hälften
af vår uppgift är löst, men om vi inte längre ha något
att befara af straffångarna, är det likväl inte oss sjelfva
vi ha att tacka för, att vi åter blifvit herrar öfver ön.
— Nå väl, — sade Gideon Spilett, — låtom oss då
genomleta Franklin-bergets alla labyrinter! Låtom oss
inte lemna ens en den minsta fördjupning oundersökt!
Ack, om någonsin en korrespondent befunnit sig inför en
upprörande hemlighet, så är det jag, mina vänner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
