Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 57. Vulkanens återuppvaknande. Den vackra årstiden. Arbetena återupptagas. Aftonen den 15 Oktober. Ett telegram. Ett svar. Man begifver sig till corralen. Breflappen. Den supplementära telegraftråden. Basaltkusten. Vid flod. Vid ebb. Hålan. Ett bländande ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cyrus Smith styrde sina steg till apparaten, och
kastande den elektriska strömmen genom tråden, afsände
han till corralen följande fråga:
— Hvad vill ni?
Några ögonblick senare flyttade sig visaren på
bokstafstaflan och gaf Granite-Houses invånare följande svar:
— Kom genast till corralen!
— Ändtligen! — utropade Cyrus Smith.
Ja, ändtligen! Hemligheten skulle afslöjas! Gent
emot det ofantliga intresse, som kallade nybyggarna till
corralen, hade all trötthet försvunnit hos dem, allt behof
af hvila upphört. Utan att säga ett enda ord, hade de
på några ögonblick begifvit sig ned ur Granite-House och
stodo nu på stranden. Jup och Top ensamma fingo stanna
hemma. Man ansåg sig icke böra medtaga dem.
Natten var mörk. Månen, som ingått i sitt ny just
denna dag, hade försvunnit på samma gång som solen.
Såsom Harbert anmärkt, bildade stora stormmoln ett lågt
och tryckande hvalf, hvilket stjernornas ljus icke
förmådde genomtränga. Några kornblixtar, återsken från
ett fjerran oväder, upplyste horisonten.
Möjligen kunde några timmar senare åskan komma
att ljunga öfver sjelfva ön. Det var en ruskig natt.
Men så djupt mörkret än var, kunde det icke hålla
tillbaka nybyggarna, hvilka väl kände till vägen till
corralen. De vandrade uppför venstra stranden af
Barmhertighetens flod, uppnådde Stora Utsigts-platån, passerade
bron öfver Glycerin-ån och begåfvo sig in i skogen.
De gingo raskt på, ett rof för den häftigaste
sinnesrörelse. De betviflade nu icke, att de ändtligen skulle
få veta lösningen till gåtan, namnet på denna
hemlighetsfulla varelse, som ingripit så djupt i deras lif, som
visat sig så ädelmodig mot dem, så mägtig i sitt beskydd.
Måste icke denna okända för att kunnat handla så, som
han gjort, hafva så att säga inträngt i deras tillvaro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
