Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 59. Kapten Nemos sista stunder. En döendes sista vilja. Ett minne åt hans vänner för en dag. Kapten Nemos likkista. Några råd till nybyggarna. Det sista ögonblicket. I hafvets djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blicken smeka dessa konstens och naturens mästerverk, till
hvilka han inskränkt sin horisont under sin mångåriga
vistelse i hafvens djup!
Cyrus Smith hade respekterat den tystnad, kapten
Nemo iakttog. Han väntade, tills den döende åter tog
ordet.
Efter några minuter, under hvilka kapten Nemo
utan tvifvel såg sitt hela lif passera förbi sin själs blick,
vände han sig åter till nybyggarna och sade:
— Mina herrar, ansen I er vara skyldiga mig
någon tacksamhet?
— Kapten, vi skulle vilja ge vårt lif för att
förlänga ert!
— Godt, — återtog kapten Nemo, — godt! Lofva
mig att verkställa min sista vilja, och jag skall vara
betald för allt, jag gjort för er.
— Vi lofva er det, — svarade Cyrus Smith.
Detta löfte afgaf han på sina egna och sina
kamraters vägnar.
— Mina herrar, — återtog kaptenen, — i morgon
skall jag vara död.
Med ett tecken hejdade han Harbert, som ämnade
göra en invändning.
— I morgon skall jag vara död, och jag vill inte
ha någon annan graf än Nautilus. Den skall bli min
likkista! Alla mina vänner hvila på hafvets botten,
äfven jag vill hvila der.
Dessa kapten Nemos ord mottogos med djup tystnad.
— Hören mig, mina herrar! — återtog han. —
Nautilus ligger fängslad i denna grotta, hvars ingång
blifvit förminskad genom en höjning af basalten. Men om
den inte kan lemna sitt fängelse, så kan den åtminstone
sänka sig ned i djupet och der förvara mitt döda stoft.
Nybyggarna lyssnade andäktigt till den döendes ord.
— I morgon, då jag är död, herr Smith, —
fortsatte kaptenen, — skola ni och edra kamrater lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
