Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Hvar och ens reflektioner. Varfsarbetena återupptagas. Den 1 Januari 1869. Rök vid vulkanens spets. De första symptomen till ett utbrott. Ayrton och Cyrus Smith i corralen. Dakkars krypta undersökes. Hvad kapten Nemo hade sagt ingeniören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lavavall, som i sin fortsättning omslöt den trånga Haj-viken.
Han kunde alltså åt detta håll tillräckligt undersöka de
gamla lavaströmmarna. Han hyste icke något tvifvel
om, att det stundande utbrottet icke skulle låta vänta
på sig synnerligen länge.
Nu vände han om, lyssnande till det underjordiska
bullret, hvilket fortplantades såsom en oafbruten åska,
hvaremellan då och då hördes starkare knallar. Kl. 9
på morgonen var han tillbaka i corralen.
Ayrton väntade honom.
— Djuren ha fått sitt, herr Smith, — sade Ayrton.
— Godt, Ayrton.
— De tyckas vara oroliga, herr Smith.
— Ja, instinkten talar hos dem, och instinkten
bedrager inte.
— När ni vill . . .
— Tag skeppslanternan och ett eldstål, Ayrton, —
svarade ingeniören, — och låtom oss bege oss af!
Ayrton gjorde, såsom ingeniören befalt honom. De
frånspända kulmanerna ströfvade omkring i corralen.
Porten stängdes utifrån, och gående framför Ayrton, styrde
Cyrus Smith sina steg mot vester, följande den smala
stig, som förde till kusten.
De vandrade öfver den med askan ur molnen
betäckta marken. Intet fyrfota djur syntes till i skogen.
Sjelfva foglarna hade flytt sin kos. Ibland dref blåsten
upp asklagret; de två nybyggarna insveptes då i en mörk
hvirfvel och kunde icke se hvarandra längre. De voro
likväl nog förståndiga att sätta näsduken för ögonen och
munnen, ty de skulle i annat fall löpt fara att blifva
blinda och qväfda.
Under sådana förhållanden kunde Cyrus Smith och
Ayrton icke gå fort. Dessutom var luften tung, liksom
om en del af dess syre förbrukats och den blifvit
otjenlig att inandas. För hvarje hundrade steg måste de
stanna och hemta andan. Klockan var nu öfver 10, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
