Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Cyrus Smiths redogörelse för sin utflygt. Man påskyndar fartygsarbetet. Ett sista besök i corralen. Striden mellan elden och vattnet. Hvad som återstår på öns yta. Man bestämmer sig för att sätta fartyget i sjön. Natten mellan den 8 och 9 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Grant-sjön skall skydda oss, — sade Gideon
Spilett.
— Jag hoppas det! — var allt, hvad Cyrus Smith
svarade.
Nybyggarna skulle hafva velat gå ända fram till
slätten, hvarpå Franklin-bergets öfre kägla nedkastats, men
lavan stängde vägen för dem. Den följde, åt ena hållet,
Röda åns floddal och, åt det andra, Vattenfalls-flodens
dal, hvilka båda vattendrag bortdunstade genom dess
framfart. Det gafs ingen möjlighet att komma öfver
denna ström, man måste tvärtom vika tillbaka för den.
Den nu stympade vulkanen kunde icke längre
igenkännas. Ur två bräckor i kraterns södra och vestra kanter
strömmade lavan oupphörligt och bildade sålunda två
tydligt skilda flöden. Ofvan den nya kratern sammansmälte
en sky af rök och aska med himmelens, öfver ön hopade
moln. Starka åskknallar brakade och förenade sig med
mullrandet nere i berget. Ur dettas krater foro upp
glödande klippblock, hvilka, uppkastade till en höjd af
öfver tre hundra meter, såsom kartescher sprungo sönder
bland molnen. Från himlen besvarade blixtar det
vulkaniska utbrottet.
Framemot kl. 7 på morgonen var nybyggarnas
ställning icke längre hållbar, hvarför de togo sin tillflykt till
Jakamar-skogen. Ej nog med att projektilerna började
regna omkring dem, utan den Röda åns bädd
öfversvämmande lavan hotade att afspärra vägen till corralen. De
främsta träden fattade eld, och då safven i dem
plötsligt förvandlades i ånga, sprungo de sönder såsom
fyrverkeripjeser, medan deremot andra, som voro mindre
saftiga, stodo orörda midt i öfversvämningen.
Nybyggarna hade återtagit vägen till corralen. De
gingo långsamt, så att säga baklänges. Men i följd af
terrängens sluttning fortplantade sig eldströmmen hastigt
mot öster, och så snart de öfre lavalagren svalnat,
betäcktes de genast af andra kokande flöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
