Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET
173
skuro stranden med sina skarpa branter, bildande uddar
och utsprång, som nöttes af hafvets bränningar. Längre
bort kunde ögat följa deras ryggar, som skarpt
aftecknade sig mot horisonten.
Det var väl en verklig ocean, med de jordiska
strändernas nyckfulla former, men ödslig och af ett förfärande
vildt utseende.
Att mina blickar kunde vandra långt öfver detta
haf berodde på ett egendomligt ljus, som upplyste de
minsta föremål. Det var icke solskenet med dess
bländande glans, dess intensiva ljusknippor, icke heller det
bleka och obestämda skenet af "nattens stjerna", hvilket
endast är ett återsken utan värme. Nej! Lyskraften hos
detta diffusa ljus, dess klara hvithet, dess ringa
värmegrad samt dess glans, som i sjelfva verket var större än
månskenets, angåfvo tydligen ett elektriskt ursprung.
Det liknade ett norrsken, ett stadigvarande kosmiskt
fenomen, uppfyllande denna grotta, som var rymlig nog
att innesluta en ocean.
Hvalfvet, som sträckte sig öfver mitt hufvud,
himlen, om man så vill, tycktes bestå af stora moln,
rörliga och oföränderliga ångor, hvilka till följd af
kondensering borde vissa dagar upplösa sig i ett hällregn. Jag
skulle hafva trott, att vattnets afdunstning kunde
hämmas under ett så starkt atmosferiskt tryck, men icke
desto mindre sväfvade, af någon för mig obekant fysisk
orsak, stora moln i luften. Men nu "var det vackert
väder". Det elektriska fluidum frambragte förvånande
ljuseffekter bland de höga molnen. Skarpa skuggor
aftecknade sig på deras undersida, men stundom smög
sig en stråle med ovanlig styrka fram mellan två
molnbäddar ända ned till oss. Det var ändock icke solen,
t
emedan ljuset saknade värme, och dess verkan var dyster,
utomordentligt melankolisk. I stället för ett firmament,
strålande af stjernor, tänkte jag mig ofvanom dessa moln
ett granithvalf, som förkrossade mig med sin tyngd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
